Det verkar som att snödansens önskade effekt har landat på marken. Lite väl häftigt snöfall under helgens tävlingar kan jag väl tycka, men jag tog också i för kung och fosterland vid senaste snödans sejouren! Det var nog den där extra klappen som Webbmastern föreslog som gjort susen. Att jag inte tänkte på den tidigare, en klapp efter de listiga stegen till vänster, med det lilla hoppet var det som behövdes!Nästa år vet jag exakt vad som skall göras, jag skickar er alla en instruktions dvd för inlärning!
Jag var tyvärr inte själv på plats under helgens tävlingar då Ester var nerbäddad i sängen - jästans feber! Olika rapporter har nått mig och det mesta handlar om snö och blåst. Trots de vidriga förutsättningarna för tävling så genomförde våra Skuleåkare sina åk med bravur. Ida gjorde sina första tävlingar under helgen och det gick superbra för henne, ingen av oss tränare hade trott något annat heller! Isak och Tilde körde in sig i mitten av startfälten och det är mer än godkänt Lova verkar ha hittat skäret och nu är det snart slut på 13:e platserna som hon bokade under helgen.
Under gårdagens träning så noterade jag att Lova har tagit två kliv framåt - det kanske behövdes en snöstorm för att hitta ytterskidan! Nu sitter snart alla svängar där de skall och då går det undan, det såg jag redan igår!
Lucas körde i sin egen SL bana igår och nu ser han allt mer stabil ut i sin åkning - Lucky Miller var ett minne blott igår. Det är inte bara positivt med ny snö, det blir så vansinnigt mjukt i backen men plogpatrullen gjorde under med banorna igår kväll. Tur att de inte har åkt till VM för att jobba, då skulle våra träningar inte bli utav!
Jossan har varit i Sollefteå och tränat och det märktes! Vilken attack det är i hennes åkning numera - där har man svårt att hänga med! Det verkar vara något i vattnet i Nordingrå för Jennie och Viktor är också involverade i denna attack av banan. Viktor har verkligen brassat på de senaste träningarna och syrran Jennie backar inte för full satsning. Vi tränare behöver en eller två liter vatten från Vallen för att hålla jämna steg med våra ungdomar - det känns som att klubbmästerskapet inte blir någon promenadseger för någon av oss tränare;))
Emilia var på hugget igår! - Emilia på start! vrålar det bara ut i radion när hon är på G, inga tveksamheter där inte! Emilia är tillsammans med Tyra våra "småvärstingar" de kör runt i banan som om det inte gjort annat i sina liv. De klagar aldrig på banana, underlaget eller temperaturen - vilka slalomåkare!
Min lilla dotter - som snart är tio år - har också gjort framsteg de sista veckorna. Hon är på käpparna ibland och nu tjatas det om skydd för armarna. Det verkar inte finnas något som helst stopp för önskan om ny utrustning, nej det är ett helt hav att plocka ur. Tyvärr har jag inget hav med pengar att ösa ur, men det kan finnas någon sponsor - läs morfar - som tillgodoser Esters önskan. På min tid, ja ni läste rätt, då åkte man utan skydd och fick enorma blåmärken på kroppen som bultade av smärta efter varje åk. Inga skydd införskaffades, det kostade pengar. Ja det brukar göra det när man handlar något! Nej då var det helt enkelt så att man fick utstå smärtan eller åka längre från porten! Ni kanske förstår att min mor och far inte var intresserade av alpin åkning - går längre från porten finns inte i "vår" värld.
Tilde och Isak verkar vara i storform. Isak skrattar när han åker i banan och Tildes ögon bara lyser när hon kommer ner i mål. Träningsvilliga och glada barn är en fröjd att ha på träningen!
Ikväll är det dags igen för Core extreme. Som vanligt så har det inte tränats som det borde ha gjorts inför denna prövning, men skam den som ger sig! Nu är det sista gången jag och Emily kör denna klass, den rackaren skall flytta till Oskarshamn - vad är det för håla egentligen? Det finns inga slalombackar, snö existerar inte - om inte jag skall ta till snödansen igen - och de pratar utrikiska där nere. Nej, jag tror att jag skall kidnappa henne och omvända henne till en ny alpin tränare av högsta klass!
Under gårdagens träning blev jag ansatt av de andra tränarna för mitt försök att ha en långrock! Det var rätt kyligt igår så jag tog min dunkappa - modell äldre - och genast var de på mig som gamar. Alla vet att om man skall klättra upp på tränarstegen inom den alpina världen så måste man ha en långrock! Nu haglade spydiga kommentarer över mig som om det var ett värsta åskväder! -Du måste ha en rock med reklam, en massa reklam! Snyggare färg så att du syns! och så vidare. Jag har nu gått in i en svacka efter dessa påhopp, det är frågan om jag kommer orka kravla mig upp ur denna svacka - som inte är någon liten grop utan mera som en djup ravin. Jag har nu på morgonen börjat att vända blicken upp mot skyn och där ser jag faktiskt ett litet ljus, det är nog ett tecken på att jag är vaken åtminstone! Om ingen ser mig på länge så kan ni väl försöka hämta upp mig från denna djupa svacka, om inte så ligger jag kvar tills att tränarkåren ber mig om ursäkt!
En ny dag med nya utmaningar, ta vara på den!
Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar