Nu är vi på den beryktade gränsen för ljusets varande. Tänka sig att det nu vänder igen, hvuuää. Enda fördelen är att vi med stormsteg närmar oss vår säsong, vintern. Först skall vi ha en underbar sommar med mycket bad och sköna timmar i solen. Jag läser på Perras blogg om att det vändet mot ljusare tider och jag håller med honom. Att spela fotboll och bada är roligt, men att få kasta sig ner för pisten i Skule är ändock det bästa som finns. Förutsatt att man gillar skidåkning och det är väl så att alla gör det...
Jag hoppas verkligen att alla får en underbar midsommar helg och att vi snart samlar oss och tar nya krafter inför vinterns prövningar. Allt från snöfattiga backar till smällkalla kvällar. Vi kan behöva all vila som sommaren ger oss, men att helt slappa av i kroppen kan stå sig dyrt när det drar ihop sig till barmarks träningen. En och annan spring meter är aldrig fel, vi börjar redan ikväll med "Små grodorna"... och inte att förglömma Säckhoppning och det snurriga "Irländska semestern".
Här i Docksta väntar vi bara på den stora dagen, Dockstadagen. Nu är det inte länge kvar tills vi skall dra in storkovan inför den stundande vintersäsongen. Som tur är så behöver vi inte köpa in käppar i år, det är redan gjort. Däremot så kommer vi att behöva pengar till inköp av diverse materiel för barmarks träningen. Det är alltid kul med lite nya saker! Nya häckar står först på önskelistan, de gamla är på väg mot soptippen.
Grilla,lek och umgås!
Lisa
fredag 20 juni 2008
onsdag 18 juni 2008
mitt i sommaren
Ja nu är det snart midsommar och det var ett tag sedan vi åkte skidor, men som alla vet så vänder det snart och det går mot ljusare tider!.Så snart står vi där igen med skidor på fötterna och rimfrost i skägget (en del av oss).Vi alltså Lukas och jag har inte legat och latat oss precis det har varit fotboll för hela slanten sedan alpina säsongen avslutades och det är kul med fotboll men inte lika kul som skidor!
I söndags var Lukas på en upptakt för A-åkarna i distrktet på Skyttis .Det var två tränare som ska hålla i träningen och samordna träffar under kommande säsong.
Det började med en presentation och en genomgång för dagen. sedan skulle en test genomföras för att kolla statusen på åkarnas kondition, efter uppvärmning fick dom springa 2000m på tid och det var jättejobbigt , att titta på! Lukas tampades med Dennis från H-Sand men fick ge sej på de sista varven,det tyckte han inte var kul men sedan blev det Lukas paradgrenar armhävningar och plankan då fick de andra så de teg.
Lisas hårdkörningar har verkligen gett resultat .De andra grenarna var 60m och upphopp på pallar och alla gav verkligen allt det var kul att se.
Den kvällen avslutades med en match i sollefteå (1-1) så vi har inget problem med fritids- sysselsättningen . Ha en skön sommar alla sköna människor vi syns!
PI
I söndags var Lukas på en upptakt för A-åkarna i distrktet på Skyttis .Det var två tränare som ska hålla i träningen och samordna träffar under kommande säsong.
Det började med en presentation och en genomgång för dagen. sedan skulle en test genomföras för att kolla statusen på åkarnas kondition, efter uppvärmning fick dom springa 2000m på tid och det var jättejobbigt , att titta på! Lukas tampades med Dennis från H-Sand men fick ge sej på de sista varven,det tyckte han inte var kul men sedan blev det Lukas paradgrenar armhävningar och plankan då fick de andra så de teg.
Lisas hårdkörningar har verkligen gett resultat .De andra grenarna var 60m och upphopp på pallar och alla gav verkligen allt det var kul att se.
Den kvällen avslutades med en match i sollefteå (1-1) så vi har inget problem med fritids- sysselsättningen . Ha en skön sommar alla sköna människor vi syns!
PI
söndag 15 juni 2008
Dagen efter...
Jag måste erkänna att det känns mera i kroppen idag än för tio år sedan då jag klättrade sist. Kan det bero på att jag är sämre tränad, äldre eller att jag var mera spänd pga rädsla denna gång? Många tankar har snurrat i huvudet i natt. Jag har kommit fram till att det beror på att jag idag är mamma och ser faror lurandes över allt, därav mitt krampaktiga grepp runt vajern igår. Att blir förälder verkar vara en av orsakerna till att jag har blivit mera försiktig, åldern kan vara en annan. Märk väl - kan vara. Lars Edin var med igår och han tycktes minnas att klätterleden var utav det lättare slaget - som att gå uppför en brant stig! Precis så var mina ord också inför gårdagens prövning. Jag kunde inte tro mina ögon igår när jag ställdes inför faktum, att det var allt annat än en brant stig, som skulle forseras. Det kändes som om vi var på expedition Himalaya - med ett gäng 9-10 åringar utan erfarenhet av klättring och prövningar över 10 minuter. Turen var på min sida igen, allt gick galant och idag tror jag mig veta 9 stycken brudar som är enormt stolta och nöjda med sig själva. Med all rätt skall de ha dessa känslor och det är precis dessa känslor som skall plockas fram då det börjar krisa sig i någon situation. Känslan att jag kan bara jag vill och tror på det! Jag vet att om dessa tjejer hade varit med sina föräldrar under denna dag så hade resultatet blivit annorlunda. Bara att kliva upp i ottan för att träna, promenera 3 km och att klättra i ett berg som bjuder på än det ena och än det andra hindret. En sådan dag tillsammans med mamma och pappa hade förmodligen blivit en "gnäll dag". Åhh måste vi upp så tidigt, varför måste vi gå när vi har bilen, klättra är bara tråkigt och att gå nedför en slalombacke då det finns en linbana, är väl några utav de kommentarer som har kunnat pluppat ut ur munnen från brudarna. Inte ett enda stoft från dessa ord hörde jag igår och tro mig - jag var beredd.
Nog om detta, idag vet jag att Lucas har varit på sitt första A-läger i Ö-vik. Hoppas att allt har vart bra och att testerna gick kanon. Jag är inte ett dugg bekymrad över hans fysiska status då han är - enligt min mening - ett fysiskt fenomen! Han sopade säkert banan med de andra killarna och tjejerna. Jag väntar spänt på rapporter från Perra, The King!
Dockstadagen närmar sig allt för snabbt känner jag. Jag som är ansvarig för den gigantiska Hemliga lådan. Nu är det upp till mig att slå förra årets rekord vad gäller vinstvärdet för denna mystiska låda. Det blir som vanligt sista minuten ryck, men i år har jag varit ute i god tid - tror jag;) Är det någon som har något på lut så hör av er snarast! All hjälp behövs, det är en sak som är säker! Jag väntar bara på det årliga samtalet om bakning, husmor som jag är så längtar jag;)) Tur att detta är ordnat redan!
I morgon startar ännu en ny vecka och det är inte vilken vecka som helst. Det är MIDSOMMAR-VECKAN! Nu skall allt städas, putsas och donas. Allt enligt den gamla rutinen, ni vet som era mammor och mor och farmödrar har gjort i alla år. Ut med allt från lådor, skåp och garderober. Hur skall livet kunna gå vidare om dessa sysslor ej utförs? Katastrof enligt min mening, jag menar om man utför alla dessa sysslor så blir det katastrof hos mig i alla fall. Jag bryr mig inte om lådor, skåp och garderober just nu bara för att det är midsommar veckan. Nej alla saker ligger där lika stökigt som tidigare och de får snällt vänta tills fröken Jacobsson känner sig i form för att attackera dessa projekt. Det kan ta tid att komma sig i form inför en sådan attack men var lugna, det kan hända att formen dyker upp. Den kan dyka upp precis när som helst, till och med i oktober! Konstigt eller hur?
Måndag och det är Core dags igen plus att min lilla Ester skall gå på tennis skola en vecka tillsammans med Lova. De kanske hittar en ny idrott att pyssla med? Hoppas att det blir roliga dagar för dem, bara att slippa mig som tränare är väl en orsak till att det blir kanonkul! De har dragits med mig rätt länge nu och att få höra en annan röst är aldrig fel!
Hej hopp!
Lisa
Nog om detta, idag vet jag att Lucas har varit på sitt första A-läger i Ö-vik. Hoppas att allt har vart bra och att testerna gick kanon. Jag är inte ett dugg bekymrad över hans fysiska status då han är - enligt min mening - ett fysiskt fenomen! Han sopade säkert banan med de andra killarna och tjejerna. Jag väntar spänt på rapporter från Perra, The King!
Dockstadagen närmar sig allt för snabbt känner jag. Jag som är ansvarig för den gigantiska Hemliga lådan. Nu är det upp till mig att slå förra årets rekord vad gäller vinstvärdet för denna mystiska låda. Det blir som vanligt sista minuten ryck, men i år har jag varit ute i god tid - tror jag;) Är det någon som har något på lut så hör av er snarast! All hjälp behövs, det är en sak som är säker! Jag väntar bara på det årliga samtalet om bakning, husmor som jag är så längtar jag;)) Tur att detta är ordnat redan!
I morgon startar ännu en ny vecka och det är inte vilken vecka som helst. Det är MIDSOMMAR-VECKAN! Nu skall allt städas, putsas och donas. Allt enligt den gamla rutinen, ni vet som era mammor och mor och farmödrar har gjort i alla år. Ut med allt från lådor, skåp och garderober. Hur skall livet kunna gå vidare om dessa sysslor ej utförs? Katastrof enligt min mening, jag menar om man utför alla dessa sysslor så blir det katastrof hos mig i alla fall. Jag bryr mig inte om lådor, skåp och garderober just nu bara för att det är midsommar veckan. Nej alla saker ligger där lika stökigt som tidigare och de får snällt vänta tills fröken Jacobsson känner sig i form för att attackera dessa projekt. Det kan ta tid att komma sig i form inför en sådan attack men var lugna, det kan hända att formen dyker upp. Den kan dyka upp precis när som helst, till och med i oktober! Konstigt eller hur?
Måndag och det är Core dags igen plus att min lilla Ester skall gå på tennis skola en vecka tillsammans med Lova. De kanske hittar en ny idrott att pyssla med? Hoppas att det blir roliga dagar för dem, bara att slippa mig som tränare är väl en orsak till att det blir kanonkul! De har dragits med mig rätt länge nu och att få höra en annan röst är aldrig fel!
Hej hopp!
Lisa
lördag 14 juni 2008
Surt sa räven...
Åhh vad jag blir besviken när vi tappar en poäng på ett skit anfall. Sverige var så nära att lyckas sno en viktig poäng utav Spanien i kvällens match men vad händer, jo en långboll från Spaniens back och vips så har de gjort 2-1. Många svordomar har haglat här hemma den senaste halvtimman.
Dagen annars har varit storslagen på alla sätt. Träffen med C-tjejerna har nu avverkats och på vilket sätt sedan. Samling 9.00 vid anrika Bygget för information om dagen och om kommande träffar i höst. Jag och Jörgen Söderlund FV gick igenom träning för magen och ryggen. Alla brudarna var heltaggade, de tränade som aldrig förr. Efter en och en halvtimmes träning så blev det en kort paus för en macka och ett saftglas, för att sedan traska vidare mot Skulebergets fot. På vägen dit passerade vi Familjen Jungell´s resident och där blev vi bjudna på förfriskningar, härligt gott. Jag måste erkänna att jag glömt bort hur vidrigt det är att klättra uppför bergväggen på Skuleberget, huu så brant det är. När vi började klättringen var alla laddade, 9 barn och 4 vuxna. Ganska snart så var vi enbart 3 vuxna i gänget, med 9 barn. Tur att jag hade med mig föräldrar som hjälpte mig med detta projekt. Efter cirka en 1/4 av klättringen började jag att ångra mitt påhitt om klättring, det var rätt läskigt att ta sig uppför branten. Som tur var så var tjejerna stentuffa, inga tankar på att vända överhuvudtaget. Jag har idag imponerats ett flertal gånger av deras förmåga att hjälpa varandra och deras pep-talk till kompisarna, helt outstanding! Att det är jobbigt att klättra det vet vi alla men när det sedan drar ut på tiden pga. vissa saker så blir det ändå jobbigare. Att behöva vänta, att stå vid ett stup och vinden viner runt berget så att kroppen blir iskall det är fruktansvärt jobbigt. Gnäll i leden, nej inte en enda gång. Dessa tjejer som var med idag är gjorda utav Svenskt stål och jag skulle vilja hissa dem högst upp på alla mina listor över människor som förtjänar det. På var enda liten tänkbar lista skall de stå överst tills jag blir övertygad om att byta ut dom mot något eller någon annan prestation. Inte nog med att de klättrade upp till toppen, de vandrade hela vägen ner tillbaka till Bygget för att sedan kasta sig in på Rövarbyn. Där var det ingen som valde att softa - som vi vuxna gjorde - utan de var full aktivitet hela tiden. Jag var tvungen att locka med glass för att få tjejerna till mig för att avrunda dagen.
Alla var överens om att klättringen var det bästa med dagen trotts att flertalet hade varit rädda. Jag förstår nu senare att anspänningen måste ha varit enorm. Efter lunchen på Toppstugan kissade brudarna 5 gånger var på vägen ner, det satt en brud under varje gran. Nämnas bör också att en utav tjejerna var tvungen att lätta på trycket i mitten utav stupet. Fastsäkrad i sele tog hon sig ut mot kanten för att göra det hon var tvungen att göra. Tuff, eller hur?
Skule´s åkar har varit bedårande under dagen. Inte ett pip om att det har frestat på kroppen att ta sig från A till G. Nej det har stretat på över sin förmåga hela dagen. Tilläggas bör att min dotter har inte gjort något större väsen utav sig under kvällen. Hon har varit näst intill döende av trötthet.
Nu har de själv satt ribban, de har visat att de klarar långt mycket mera än vad jag har trott tidigare! Tillsammans blir man starkare, så är det bara!
Jag är också nästan döende av trötthet men full utav positiva känslor från den gångna dagen. Att jag får vara en del av detta gäng, det är en härlig känsla. Tacksamhet är nog det rätta ordet! Att få dela så härliga upplevelser med så otroligt positiva människor, finns det något bättre?
God natt från en mycket utmattad kvinna som snart är tillbaka på banan igen.
Snark, snark....
Lisa
Dagen annars har varit storslagen på alla sätt. Träffen med C-tjejerna har nu avverkats och på vilket sätt sedan. Samling 9.00 vid anrika Bygget för information om dagen och om kommande träffar i höst. Jag och Jörgen Söderlund FV gick igenom träning för magen och ryggen. Alla brudarna var heltaggade, de tränade som aldrig förr. Efter en och en halvtimmes träning så blev det en kort paus för en macka och ett saftglas, för att sedan traska vidare mot Skulebergets fot. På vägen dit passerade vi Familjen Jungell´s resident och där blev vi bjudna på förfriskningar, härligt gott. Jag måste erkänna att jag glömt bort hur vidrigt det är att klättra uppför bergväggen på Skuleberget, huu så brant det är. När vi började klättringen var alla laddade, 9 barn och 4 vuxna. Ganska snart så var vi enbart 3 vuxna i gänget, med 9 barn. Tur att jag hade med mig föräldrar som hjälpte mig med detta projekt. Efter cirka en 1/4 av klättringen började jag att ångra mitt påhitt om klättring, det var rätt läskigt att ta sig uppför branten. Som tur var så var tjejerna stentuffa, inga tankar på att vända överhuvudtaget. Jag har idag imponerats ett flertal gånger av deras förmåga att hjälpa varandra och deras pep-talk till kompisarna, helt outstanding! Att det är jobbigt att klättra det vet vi alla men när det sedan drar ut på tiden pga. vissa saker så blir det ändå jobbigare. Att behöva vänta, att stå vid ett stup och vinden viner runt berget så att kroppen blir iskall det är fruktansvärt jobbigt. Gnäll i leden, nej inte en enda gång. Dessa tjejer som var med idag är gjorda utav Svenskt stål och jag skulle vilja hissa dem högst upp på alla mina listor över människor som förtjänar det. På var enda liten tänkbar lista skall de stå överst tills jag blir övertygad om att byta ut dom mot något eller någon annan prestation. Inte nog med att de klättrade upp till toppen, de vandrade hela vägen ner tillbaka till Bygget för att sedan kasta sig in på Rövarbyn. Där var det ingen som valde att softa - som vi vuxna gjorde - utan de var full aktivitet hela tiden. Jag var tvungen att locka med glass för att få tjejerna till mig för att avrunda dagen.
Alla var överens om att klättringen var det bästa med dagen trotts att flertalet hade varit rädda. Jag förstår nu senare att anspänningen måste ha varit enorm. Efter lunchen på Toppstugan kissade brudarna 5 gånger var på vägen ner, det satt en brud under varje gran. Nämnas bör också att en utav tjejerna var tvungen att lätta på trycket i mitten utav stupet. Fastsäkrad i sele tog hon sig ut mot kanten för att göra det hon var tvungen att göra. Tuff, eller hur?
Skule´s åkar har varit bedårande under dagen. Inte ett pip om att det har frestat på kroppen att ta sig från A till G. Nej det har stretat på över sin förmåga hela dagen. Tilläggas bör att min dotter har inte gjort något större väsen utav sig under kvällen. Hon har varit näst intill döende av trötthet.
Nu har de själv satt ribban, de har visat att de klarar långt mycket mera än vad jag har trott tidigare! Tillsammans blir man starkare, så är det bara!
Jag är också nästan döende av trötthet men full utav positiva känslor från den gångna dagen. Att jag får vara en del av detta gäng, det är en härlig känsla. Tacksamhet är nog det rätta ordet! Att få dela så härliga upplevelser med så otroligt positiva människor, finns det något bättre?
God natt från en mycket utmattad kvinna som snart är tillbaka på banan igen.
Snark, snark....
Lisa
måndag 9 juni 2008
Där är prinsessan!
Kära vänner igår var en fantastisk dag. Jag fick vara prinsessa för en dag! Klädd i rosa barbie-klänning och håret lockigt som en prinsessa. Det var Funkykidz avslutning - dansskola för barn mellan 4-12 år - på Step In igår. Jag var konferencier på denna tillställning och utöver denna uppgift så var jag ombedd att likna en prinsessa. Alla som vet hur jag ser ut till vardags kan nog inte tänka sig mig i denna roll men jag gjorde mitt bästa och det blev rätt OK: Barnen - mestadels flickor - var alldeles lyriska när jag visade upp mitt nya jag! Åhh, där är hon, hon som är prinsessa idag, sade några utav flickorna. Alla ville känna på klänningen och mitt lockiga hår hela tiden. Jag var för några timmar en idol för dem. Ganska snart var jag tillbaka i min vanliga roll, Lisa i sina egna trista kläder. Döm av min förvåning, när jag kom ut till parkeringen utanför badhuset rusade ett gäng småflickor rakt emot mig, skrikandes: Jag ser henne! Jag ser henne, kom så går vi till prinsessan! Ahh, vilken boost för självkänslan!
När jag vaknade i morse så var allt som vanligt igen. Core pass på fm. och ingen ville idag känna på mitt hår, och mina gamla träningskläder väckte inte samma uppmärksamhet som den rosa kreationen. Platt fall ner på den dammiga marken, nu är allt som det skall vara.
Jag har känt lite sorg i ett par veckors tid. Nej, det är inte längtan efter snö utan det är så att min träningskompis från Själevad, har slutat att träna på Step In. Jag väntar mig alltid att se henne dyka upp på mina pass men nu börjar jag inse fakta, hon har slutat för gott. Hennes plats är tom i lokalen och om det är någon som närmar sig hennes plats så morrar jag till. Bäst som det är kanske hon har fattat ett nytt beslut om var hon skall träna - vips så är hon tillbaka!
Ungefär samma känsla har jag då jag ser barn som har varit med i vår klubb men som valt att sluta av ena eller andra anledningen. Jag träffar rätt ofta de lite äldre barnen som har slutat med skidåkning och de hälsar alltid glatt. Det är kul att de fortfarande vill prata med en gammal tant som mig, jag menar hur cool är man i deras ögon? Jag har tänkt att man borde dra ihop alla avdankade ungdomar till en ploj tävling någon gång, men det gäller att vi har tillgång till en backe också;)
Jag satt igår och kollade in sommarskidåkning i Norge. Hmm, det ser inte helt fel ut, men en aningens dyrt. Jag vänta just nu på en lottovinst men så kom jag på att jag inte har spelat en enda rad på flera år - hur skall då vinsten hamna hos mig? Alla bilder man ser på Internet är naturligtvis de allra bästa, inget regn i sikte där inte. Sol, snö och en massa barn med glada miner, det är vad som visas. Det finns en glaciär ute mot Bergen - Folgefonna - som har massor med snö på sig, närmare bestämt 12 meter. De skottar fram liftarna! Personalen där i Folgfonna jublar nog inte alltid då snön vräker ner.
Ser fram emot lördagens C-träff, hoppas att vädret är med oss. Lagom varmt och minimalt med regn under klättringsdelen. Det räcker med den spänning som redan är - det behövs ej flera riskmoment som snor-halka!
Jag återkommer med information om C-dagen senare!
Ha det!
Lisa
När jag vaknade i morse så var allt som vanligt igen. Core pass på fm. och ingen ville idag känna på mitt hår, och mina gamla träningskläder väckte inte samma uppmärksamhet som den rosa kreationen. Platt fall ner på den dammiga marken, nu är allt som det skall vara.
Jag har känt lite sorg i ett par veckors tid. Nej, det är inte längtan efter snö utan det är så att min träningskompis från Själevad, har slutat att träna på Step In. Jag väntar mig alltid att se henne dyka upp på mina pass men nu börjar jag inse fakta, hon har slutat för gott. Hennes plats är tom i lokalen och om det är någon som närmar sig hennes plats så morrar jag till. Bäst som det är kanske hon har fattat ett nytt beslut om var hon skall träna - vips så är hon tillbaka!
Ungefär samma känsla har jag då jag ser barn som har varit med i vår klubb men som valt att sluta av ena eller andra anledningen. Jag träffar rätt ofta de lite äldre barnen som har slutat med skidåkning och de hälsar alltid glatt. Det är kul att de fortfarande vill prata med en gammal tant som mig, jag menar hur cool är man i deras ögon? Jag har tänkt att man borde dra ihop alla avdankade ungdomar till en ploj tävling någon gång, men det gäller att vi har tillgång till en backe också;)
Jag satt igår och kollade in sommarskidåkning i Norge. Hmm, det ser inte helt fel ut, men en aningens dyrt. Jag vänta just nu på en lottovinst men så kom jag på att jag inte har spelat en enda rad på flera år - hur skall då vinsten hamna hos mig? Alla bilder man ser på Internet är naturligtvis de allra bästa, inget regn i sikte där inte. Sol, snö och en massa barn med glada miner, det är vad som visas. Det finns en glaciär ute mot Bergen - Folgefonna - som har massor med snö på sig, närmare bestämt 12 meter. De skottar fram liftarna! Personalen där i Folgfonna jublar nog inte alltid då snön vräker ner.
Ser fram emot lördagens C-träff, hoppas att vädret är med oss. Lagom varmt och minimalt med regn under klättringsdelen. Det räcker med den spänning som redan är - det behövs ej flera riskmoment som snor-halka!
Jag återkommer med information om C-dagen senare!
Ha det!
Lisa
torsdag 5 juni 2008
Halsmandlarna är borta!
Nu har Icey opererats, igår tog veterinären bort halsmandlarna för gott. Nu är det bara att hoppas på att det var mandlarna som var roten till allt ont, nu skall han bli frisk på riktigt!
Sommaren är här med besked. Nu är det bara att hoppas på ett lagom varmt väder och lagom mycket regn. Det är krut torrt i markerna och enda fördelen med det, är att myggen och fästingarna inte gror speciellt bra. Skönt så länge det varar!
Nu är det snart dags för C-lägret här i Docksta, det blir endast en dag men jag kallar det ändå läger. Vi har 3 stycken åkare med ifrån vår lilla klubb! Ida, Ester och Lova, vilket gäng! Jag hoppas och tror att dessa tjejer kommer att ha en härlig slalomtid framför sig. Alla 3 är verkligen på hugget! Jag hoppas att jag orkar klättra med i deras tempo uppför Skulebergets brant!
Jag kunde ej närvara på årsmötet men jag har fått rapporter och det verkar som om att allt var i sin ordning. Perra visade upp sig här som hastigast efter mötet så nu vet jag att han lever! Han var sig lik men såg en aningens trött ut. Han hade visst varit ute på skogsbrand en hel natt, phhuuu!
Jag har noterat att Clas kör runt i en bil alldeles ensam, tänk att "lill" Clas har fått körkortet! Tiden bara flyger iväg - det var inte längesedan han fick sin första moppe! Att tiden bara flyger iväg kommer vi att märka ganska snart är det dags för barmarks träning igen. Då kommer vi att stå där och fundera: Vart sommaren tog vägen? Försök nu att ta reda på alla dagar denna sommar, våga bara vara! Lättare sagt än gjort, alla har vi en massa projekt som skall påbörjas och för att inte tala om de redan påbörjade.... Många av de påbörjade borde varit avslutade för längesedan, men som vanligt finns det andra saker att göra och om inte annat så hittar man på nya saker!
Fira vår nationaldag på bästa sätt!
Lisa
Sommaren är här med besked. Nu är det bara att hoppas på ett lagom varmt väder och lagom mycket regn. Det är krut torrt i markerna och enda fördelen med det, är att myggen och fästingarna inte gror speciellt bra. Skönt så länge det varar!
Nu är det snart dags för C-lägret här i Docksta, det blir endast en dag men jag kallar det ändå läger. Vi har 3 stycken åkare med ifrån vår lilla klubb! Ida, Ester och Lova, vilket gäng! Jag hoppas och tror att dessa tjejer kommer att ha en härlig slalomtid framför sig. Alla 3 är verkligen på hugget! Jag hoppas att jag orkar klättra med i deras tempo uppför Skulebergets brant!
Jag kunde ej närvara på årsmötet men jag har fått rapporter och det verkar som om att allt var i sin ordning. Perra visade upp sig här som hastigast efter mötet så nu vet jag att han lever! Han var sig lik men såg en aningens trött ut. Han hade visst varit ute på skogsbrand en hel natt, phhuuu!
Jag har noterat att Clas kör runt i en bil alldeles ensam, tänk att "lill" Clas har fått körkortet! Tiden bara flyger iväg - det var inte längesedan han fick sin första moppe! Att tiden bara flyger iväg kommer vi att märka ganska snart är det dags för barmarks träning igen. Då kommer vi att stå där och fundera: Vart sommaren tog vägen? Försök nu att ta reda på alla dagar denna sommar, våga bara vara! Lättare sagt än gjort, alla har vi en massa projekt som skall påbörjas och för att inte tala om de redan påbörjade.... Många av de påbörjade borde varit avslutade för längesedan, men som vanligt finns det andra saker att göra och om inte annat så hittar man på nya saker!
Fira vår nationaldag på bästa sätt!
Lisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
