Johan har åkt hem igen och nu har jag all information som är värt att ha. Han kilar stadigt och killarna äter alltid Taco´s på helgerna! Det var väl smaskigt så säg? Tyvärr så var skotern roligare än att berätta alla fakta om hans liv till mig, hur kan det komma sig?
Jag har glömt att berätta om när vi ser en hel familj komma åkandes i Skule dressar uppe vid Kungsliften i helgen som var. Var har de snott dessa kläder - var vår första tanke, för vi kände inte igen familjen Sundqvist vid första anblicken. Där susade Sofia ner för backen med fina skärande svängar som om hon inte gjort annat i vinter. Hennes mor och far kan jag inte nämna så mycket om - de stod mest stilla och solade sig, tror jag. Lillebror Johan påstås ha befunnit sig i pisten men jag blev aldrig varse honom, han har nog blivit för snabb för mig! Hur som helst så funkar våra dressar OK forfarande, vår lilla "logga" lyser upp jackorna!
Det verkar bli sommarvärme de närmsta dagarna, åtminstone i södern. Ester deppar över de missade fotbollsträningarna, men jag tröstar henne med att när hon väl är hemma, så kommer träningen att vara på gräs! Jag minns själv de fasands fulla träningarna på grus, skrubbade knän var ett konstant tillstånd. Nej fotboll skall spelas på gräsplan, så det så.
God natt!
Lisa
söndag 27 april 2008
Finfrämmande..
Idag kommer Johan och hälsar på! Roligt att få surra lite med honom, det var längesedan vi hade tid att sitta ner och avhandla allt. Nu måste vi få veta om han kilar stadigt, om han sköter träningen och så vidare. Jag skall också ge honom en lektion i blogg-vett, det går inte att hålla oss på sträckbänken så länge som han gör just nu. Jag tror inte han fattar att vi hemma i Docksta vill veta mera om hans tränings och tävlingsliv, kanske ett och annat tränings tips!
Annars så har vi en koj-dag idag. Dagen startades med städning men som tur var - för Tony - så ramlade det in en massa gubbar här på kaffe. Jag tror att vi överlever ändå. Jag sitter här och lyssnar på deras diskussion angående lapparna och deras förbud mot skoter körning på vissa områden här i fjället. Jag har inget att tillägga i denna debatt, då jag inte har något större intresse utav att fiska på alla dessa tjärnar som finns i området. Det är väl så att om de stänger vissa områden så är det väl just där man vill fiska! Förmodligen är det väl i dessa tjärnar som de största fiskarna finns, tror dom i alla fall;)
Tänka sig att det är midsommar snart, minns ni när jag skrev om just detta tidigare i vinter. Då kändes det avlägset men nu börjar jag höra hur det planeras inför sommaren och då framför allt midsommar. När jag sitter här i stugan och tittar ut mot fjällen känns det som om jag har kastas flera månader tillbaka. Det är snö precis över allt. Nu verkar det som om våren har tagit sig hit också, det är plusgrader på natten.
Jag hoppas nu bara att det blir lite kallare när vi kommer att köra C-lägret här i början utav maj. Blir det inte det så får vi väl dra på oss galon-byxorna och åka ändå, eller så får vi träna på att simma på badhuset. På något sätt så kommer vi att vara aktiva men hur får vädret avgöra. Ett utav målen med lägret är att lära känna varandra inför nästa säsong och det kommer vi att göra, det är jag säker på! Tony planerar för fullt för eventuella alternativa aktiviteter som skoter osv. Det är bra att han har reserv planer han också!
Ester har fått en vårbacill i näsan, hon nyser och snorar hela tiden. Dessutom har hon bränt snoken, det går att steka ägg på den, enligt henne själv. Solbrännan har infunnit sig men den har blivit lite väl påtaglig på vissa områden. Pannans område har ett lite lätt röd/skärt utseende. Det känns som skinnet inte är i rätt storlek, kan det vara så att det har skett en ansikts lyftning under natten? Nej det är inte så för då måste de ha glömt resten av ansiktet, det ser precis likadant ut som tidigare!
Nu är det dags att ta tag i dagens sysslor, gubbarna planerar forfarande om hur de skall kunna ta upp storfisken! Alla har olika åsikter om vilket blänke som är bäst, jag tror att det inte har någon som helst betydelse! Fiskarna nappar ändå inte, de har nog med mat i vattnet ändå!
Hej å hå!
Lisa
Annars så har vi en koj-dag idag. Dagen startades med städning men som tur var - för Tony - så ramlade det in en massa gubbar här på kaffe. Jag tror att vi överlever ändå. Jag sitter här och lyssnar på deras diskussion angående lapparna och deras förbud mot skoter körning på vissa områden här i fjället. Jag har inget att tillägga i denna debatt, då jag inte har något större intresse utav att fiska på alla dessa tjärnar som finns i området. Det är väl så att om de stänger vissa områden så är det väl just där man vill fiska! Förmodligen är det väl i dessa tjärnar som de största fiskarna finns, tror dom i alla fall;)
Tänka sig att det är midsommar snart, minns ni när jag skrev om just detta tidigare i vinter. Då kändes det avlägset men nu börjar jag höra hur det planeras inför sommaren och då framför allt midsommar. När jag sitter här i stugan och tittar ut mot fjällen känns det som om jag har kastas flera månader tillbaka. Det är snö precis över allt. Nu verkar det som om våren har tagit sig hit också, det är plusgrader på natten.
Jag hoppas nu bara att det blir lite kallare när vi kommer att köra C-lägret här i början utav maj. Blir det inte det så får vi väl dra på oss galon-byxorna och åka ändå, eller så får vi träna på att simma på badhuset. På något sätt så kommer vi att vara aktiva men hur får vädret avgöra. Ett utav målen med lägret är att lära känna varandra inför nästa säsong och det kommer vi att göra, det är jag säker på! Tony planerar för fullt för eventuella alternativa aktiviteter som skoter osv. Det är bra att han har reserv planer han också!
Ester har fått en vårbacill i näsan, hon nyser och snorar hela tiden. Dessutom har hon bränt snoken, det går att steka ägg på den, enligt henne själv. Solbrännan har infunnit sig men den har blivit lite väl påtaglig på vissa områden. Pannans område har ett lite lätt röd/skärt utseende. Det känns som skinnet inte är i rätt storlek, kan det vara så att det har skett en ansikts lyftning under natten? Nej det är inte så för då måste de ha glömt resten av ansiktet, det ser precis likadant ut som tidigare!
Nu är det dags att ta tag i dagens sysslor, gubbarna planerar forfarande om hur de skall kunna ta upp storfisken! Alla har olika åsikter om vilket blänke som är bäst, jag tror att det inte har någon som helst betydelse! Fiskarna nappar ändå inte, de har nog med mat i vattnet ändå!
Hej å hå!
Lisa
fredag 25 april 2008
Hur klumpig får man vara?
Jag har gjort en klassisk dunder tavla, jag har klämt min fot i dörren. Igår när jag var på väg ut från gäststugan så hände det som inte får hända. Jag glömde att kliva ut med båda fötterna. Alla som varit inne i vår gäststuga vet att dörren är ordentligt trög och det behövs massor med kraft för att stänga den riktigt. Detta vet jag och jag tog som vanligt i med all kraft jag kunde uppbåda och pang så small det till i dörren men det var en fot i mellan dörren och tröskeln. Ajjjj och mera ajjj! Fy ... vad det gjorde ont. Åhhh hur kan man vara så himla klumpig. Smärtan infann sig ganska omgående men efter en liten stund - cirka 30 min - så gav den med sig. Ester och Tony var på väg till backen och jag hade tänkt att följa med dem för att filma och sitta och titta på solen en stund. Jag fick ner foten i pjäxan och faktum är att det var skönare att ha den där än att bara strosa runt i strump lästen. Jag åkte inte mycket för det gjorde lite för ont att stå på den. Hemma igen så började foten att värka mera igen, konstigt. Under kvällen förvärrades situationen markant, Tony var till sist tvungen att bära mig in och ut ur bilen. Ester kylde ner min fot med iskallt vatten och högläge arrangerades i sängen. Natten har varit så där men med nyanlända värktabletter så var det inga problem med lite sömn. Tony vill nu att jag skall in och röntga denna lilla skada men jag är tveksam till det, det blir aldrig bättre av att ta ett foto av skadan. Jag tror inte att något har gått sönder i min fot men ont gör den i alla fall. Jag får väl lägga på ett vitkåls omslag med ullstrumpa på under dagen, det är en riktig husmoderskur!
Nu är nästan alla saltstenar ute på våra jaktmarker. Vi var nere i Strömsund i onsdags och där var det mycket snö ska ni veta. Jag tycker sund om älgarna som som sjunker rakt igenom snön i varje steg. Jag kunde åtminstone gå på skaren under förmiddagen i alla fall. På eftermiddagen så blev snön rutten och då var det bara till och krypa om man skulle bege sig iväg från skotern. Vi såg färska björnspår och årets första skit efter denna bamse. Skiten innehöll endast älghår, så älg var väl hans sista måltid i höstas eftersom att det var det enda som kvar i tarmarna.
Vidare så var vi förbi Lova´s pass och det gick nästan inte att se pallen som vi byggde där i höstas, då Lova var med oss. Det är en meter snö kvar där nere i Stömsund, den snön hade väl kunnat ramla ner hemma i Docksta tidigare i vinter.
Jag har funderat en del om den så kallade elitsatsning som klubben genomför enligt en del föräldrar. Jag kan förstå att det funderas över detta då vi inte fick ha med oss andra åkare än tävlingsåkare till Bjästa i början utav säsongen. Det var inte vi som satte den gränsen utan vi fick vara med på deras villkor. Nu är jag ganska övertygad om att de barn som verkligen ville åka i vinter också gjorde det, vi tränare fick aldrig frågan om någon av de icke tävlande kunde få åka i banan i Bjästa. Inga tecken på att flera barn än vad det var på dessa träningar, ville vara med.
När våra barn spelar fotboll är det självklart att de skall utrustas med fotbollsskor, benskydd, fotbollsstrumpor och shorts. Att alla skall träna så mycket som möjligt och gärna spela en träningsmatch innan matchsäsongen startar. Alla är där och hejar på sina barn och det är matcherna som är höjdpunkten under veckan. Då undrar jag vad det är för skillnad på slalom och fotboll? Varför är det elitsatsning när man tränar slalom 2-3 gånger på snö i veckan, och tävlar cirka 4 helger under året? Skall man inte få ha tillgång till ändamålsenlig utrustning när man åker slalom, precis som när man spelar fotboll? Att åka iväg på en tävling jämnför jag som att spela en match i fotboll, varken mer eller mindre allvarligt än så ser jag inte på det. Det borde vara veckans höjdpunkt att åka till Kramfors - exempelvis - för att åka en tävling där, som att vi åker till Nordingrå för en fotbollsmatch. Jag förstår att det är en viss prisskillnad, men inom den alpina världen så finns det massor utav begagnade skidor och pjäxor som är superbra. Kan det vara så att det är skillnad på lag idrott och individuell idrott? Jag har funderat några veckor på detta fenomen men jag har inga svar som är sanna, tyvärr! Blir jag som förälder mera utsatt i en individuell idrott jämnfört med en lag idrott, kan det vara det som är skillnaden? Klubbar som elitsatsar tränar och tävlar långt mera än vad vi gör i Skule. Våra klubbar utmed kusten ligger långt efter resten utav Sveriges alpina klubbar då det gäller antalet skiddagar. Det är lite trist att vi som för 20 år sedan hade tillgång till en fantastisk slalombacke från jul och fram till april. Numera måste vi åka iväg för att kunna träna tidigt på säsongen och det tar tid innan det har satt sig hos alla. Vi tror fortfarande att vi har bättre möjligheter än vad Stockholms regionens klubbar har att träna. Så är det inte idag, de chartrar ett flygplan och åker upp till snön - vart den nu befinner sig - och tränar långt innan jul. Vid den tidpunkten har vi precis kommit igång med barmarks tärningen!
Jag funderar vidare på detta och återkommer!
Ta hand om varandra!
Lisa
Nu är nästan alla saltstenar ute på våra jaktmarker. Vi var nere i Strömsund i onsdags och där var det mycket snö ska ni veta. Jag tycker sund om älgarna som som sjunker rakt igenom snön i varje steg. Jag kunde åtminstone gå på skaren under förmiddagen i alla fall. På eftermiddagen så blev snön rutten och då var det bara till och krypa om man skulle bege sig iväg från skotern. Vi såg färska björnspår och årets första skit efter denna bamse. Skiten innehöll endast älghår, så älg var väl hans sista måltid i höstas eftersom att det var det enda som kvar i tarmarna.
Vidare så var vi förbi Lova´s pass och det gick nästan inte att se pallen som vi byggde där i höstas, då Lova var med oss. Det är en meter snö kvar där nere i Stömsund, den snön hade väl kunnat ramla ner hemma i Docksta tidigare i vinter.
Jag har funderat en del om den så kallade elitsatsning som klubben genomför enligt en del föräldrar. Jag kan förstå att det funderas över detta då vi inte fick ha med oss andra åkare än tävlingsåkare till Bjästa i början utav säsongen. Det var inte vi som satte den gränsen utan vi fick vara med på deras villkor. Nu är jag ganska övertygad om att de barn som verkligen ville åka i vinter också gjorde det, vi tränare fick aldrig frågan om någon av de icke tävlande kunde få åka i banan i Bjästa. Inga tecken på att flera barn än vad det var på dessa träningar, ville vara med.
När våra barn spelar fotboll är det självklart att de skall utrustas med fotbollsskor, benskydd, fotbollsstrumpor och shorts. Att alla skall träna så mycket som möjligt och gärna spela en träningsmatch innan matchsäsongen startar. Alla är där och hejar på sina barn och det är matcherna som är höjdpunkten under veckan. Då undrar jag vad det är för skillnad på slalom och fotboll? Varför är det elitsatsning när man tränar slalom 2-3 gånger på snö i veckan, och tävlar cirka 4 helger under året? Skall man inte få ha tillgång till ändamålsenlig utrustning när man åker slalom, precis som när man spelar fotboll? Att åka iväg på en tävling jämnför jag som att spela en match i fotboll, varken mer eller mindre allvarligt än så ser jag inte på det. Det borde vara veckans höjdpunkt att åka till Kramfors - exempelvis - för att åka en tävling där, som att vi åker till Nordingrå för en fotbollsmatch. Jag förstår att det är en viss prisskillnad, men inom den alpina världen så finns det massor utav begagnade skidor och pjäxor som är superbra. Kan det vara så att det är skillnad på lag idrott och individuell idrott? Jag har funderat några veckor på detta fenomen men jag har inga svar som är sanna, tyvärr! Blir jag som förälder mera utsatt i en individuell idrott jämnfört med en lag idrott, kan det vara det som är skillnaden? Klubbar som elitsatsar tränar och tävlar långt mera än vad vi gör i Skule. Våra klubbar utmed kusten ligger långt efter resten utav Sveriges alpina klubbar då det gäller antalet skiddagar. Det är lite trist att vi som för 20 år sedan hade tillgång till en fantastisk slalombacke från jul och fram till april. Numera måste vi åka iväg för att kunna träna tidigt på säsongen och det tar tid innan det har satt sig hos alla. Vi tror fortfarande att vi har bättre möjligheter än vad Stockholms regionens klubbar har att träna. Så är det inte idag, de chartrar ett flygplan och åker upp till snön - vart den nu befinner sig - och tränar långt innan jul. Vid den tidpunkten har vi precis kommit igång med barmarks tärningen!
Jag funderar vidare på detta och återkommer!
Ta hand om varandra!
Lisa
måndag 21 april 2008
En vanlig dag på jobbet...
Igår var det en vanlig dag på jobbet, igen. Halvdassigt väder och en mycket trött kropp (värktabletterna är slut)efter den underbara lördagen. Jag gjorde inte mera än vad som behövdes och knappt det.
Träffade Johan i Tärnaby här om dagen, han var ute på sin nya fina cykel. Det var dags för in handling av mat, jag undrar vad grabbarna på skidhemmet lagar för läcker mat? Jag hoppas att vi hinner träffas innan han beger sig hemåt för att fira Valborg, han har lovat att han skall sätta en bana åt Ester. Ester ser fram emot det, men det skall finnas tid också!
Jag har precis varit ute och tränat mina hundar, de springer väldigt lätt och fort från stugan men när vi sedan vänder hemåt då händer det något konstigt. De står nästan stilla, helt slutkörda till synes men jag vet hur det förhåller sig. På väg ut går allt lätt, det kan finnas en älg där borta någonstans. När de sedan har rekat av området och skall samma väg tillbaka med vetskapen om tomma älgmarker då försvinner all energi. Känns detta fenomen bekant?
Tony är i vallarboden och slipar skidor, idag kommer ingen utav oss att kunna skylla sladdsvängar på slöa kanter. Då är det till att komma på något annat argument till den bristande tekniken!
Jag har några funderingar runt den så kallade "elitsatsningen" i klubben, jag återkommer till det senare. Direktören står här ute och väntar, bäst att göra rätt för lönen!
Vi hörs!
Lisa
Träffade Johan i Tärnaby här om dagen, han var ute på sin nya fina cykel. Det var dags för in handling av mat, jag undrar vad grabbarna på skidhemmet lagar för läcker mat? Jag hoppas att vi hinner träffas innan han beger sig hemåt för att fira Valborg, han har lovat att han skall sätta en bana åt Ester. Ester ser fram emot det, men det skall finnas tid också!
Jag har precis varit ute och tränat mina hundar, de springer väldigt lätt och fort från stugan men när vi sedan vänder hemåt då händer det något konstigt. De står nästan stilla, helt slutkörda till synes men jag vet hur det förhåller sig. På väg ut går allt lätt, det kan finnas en älg där borta någonstans. När de sedan har rekat av området och skall samma väg tillbaka med vetskapen om tomma älgmarker då försvinner all energi. Känns detta fenomen bekant?
Tony är i vallarboden och slipar skidor, idag kommer ingen utav oss att kunna skylla sladdsvängar på slöa kanter. Då är det till att komma på något annat argument till den bristande tekniken!
Jag har några funderingar runt den så kallade "elitsatsningen" i klubben, jag återkommer till det senare. Direktören står här ute och väntar, bäst att göra rätt för lönen!
Vi hörs!
Lisa
söndag 20 april 2008
En dag på jobbet...
Klockan 05.00 tittar jag ut genom fönstret och ser ett orange-rosa skimmer på himmelen, då vet jag att gårdagens rapporter om vädret var OK. -12 och inte ett moln på himmelen, denna dag blir kanon. 09.30 väntar Tony och jag fortfarande på vår grupp som inte inser att det är läge för avresa mot backen, nej de konfererar vidare som om de inte har sett vad som försigår utanför fönstret. När de väl lämnar konferanslokalen går det snabbt, alla är överens om att dagen skall tillbringas utomhus. Inom några få minuter så är alla klädda för skidåkning och vi kastar oss iväg mot Hemavan. Där möts vi av frusen gegga på parkeringen men ingen noterar detta, allt focus är på att så snabbt som möjligt stå i liften. Inga köer, bara att åka upp den första liften för att sedan ta sig vidare upp mot högzon, Kungsliften. Det är redan fullt med folk som sitter i sina solgropar och klockan är bara 10.30, bra att de sitter där då blir det inga köer i Kungsliften heller. Upp till toppen och där utbryter en enorm fotosesion, alla vill skynda sig att föreviga denna underbara utsikt. Tänk om stormen drar in och tillfället är borta, nej ta tillfället i akt.
Gruppen bestämmer sig för att köra första åket i Anja´s träningspass och det var ett bra val. Backen är perfekt, hård torr snö och nypistat. Alla känner sig som världsmästare, skidorna svänger av sig själva. Skrattande stannar vi en bra bit längre ned och vi är överens om att denna dag är till för oss. Sol, ingen vind, mycket snö och flera timmar tills klockan är 16.00. Ganska snart så har chefen för gänget tagit beslutet om att skrinlägga eftermiddagens konfererande - här skall åkas skidor tills liftarna stänger. Ett stort jubel utbryter i gruppen, chefen har börjat bli mänsklig!
Klockan 16.00 står vi vid bilarna, trötta och solbrända. Sura miner existerar inte en sådan dag, de flesta ser nästan nyfrälsta ut. Ni vet sådär fånigt leende med blicken långt borta.
Som avslutning på denna härliga dag intar vi en gemensam middag på Laisaliden´s konferans anläggning. Gott är bara förnamnet, här vet dom hur mat skall lagas!
21.00 dör jag solbränd och leende i sängen!
Lisa
Gruppen bestämmer sig för att köra första åket i Anja´s träningspass och det var ett bra val. Backen är perfekt, hård torr snö och nypistat. Alla känner sig som världsmästare, skidorna svänger av sig själva. Skrattande stannar vi en bra bit längre ned och vi är överens om att denna dag är till för oss. Sol, ingen vind, mycket snö och flera timmar tills klockan är 16.00. Ganska snart så har chefen för gänget tagit beslutet om att skrinlägga eftermiddagens konfererande - här skall åkas skidor tills liftarna stänger. Ett stort jubel utbryter i gruppen, chefen har börjat bli mänsklig!
Klockan 16.00 står vi vid bilarna, trötta och solbrända. Sura miner existerar inte en sådan dag, de flesta ser nästan nyfrälsta ut. Ni vet sådär fånigt leende med blicken långt borta.
Som avslutning på denna härliga dag intar vi en gemensam middag på Laisaliden´s konferans anläggning. Gott är bara förnamnet, här vet dom hur mat skall lagas!
21.00 dör jag solbränd och leende i sängen!
Lisa
torsdag 17 april 2008
Läges rapport.
Jag har börjat återhämta mig efter tisdagens genomkörare av mage och rygg. Jag vägrar erkänna för Emily (Core kollegan) att jag har ont i kroppen pga träningsvärk. Jag tror faktiskt att jag inte är i behov utav mera mag träning på flera veckor, härligt!
Nu bär det av till Hemavan efter dagens jobb. Det är underbart att få lämna slask Docksta för att få vistas i fjällen under den bästa tiden på året för skidåkning. Nu kommer det inte bara att åkas skidor, nej planeringen inför kommande jaktsäsong är i full gång. Saltstenar skall ut och de nya markerna skall kartläggas med hjälp utav skoter och skidor. Hoppas också få se en del älg på området, vad skall annars jagas till hösten?
Den 1:a maj startar C-lägret i Hemavan. Det kommer att bli kul att hjälpa till lite med det, Tony är bas över detta läger. Han tillsammans med andra tränare tror väl att de skall få stå i backen och sola hela tiden, men jag vet att ungarna kommer att kräva lite mera utav dem. Vi har sådan tur att Anders Pärson kommer att vara med oss en dag och troligen kommer en av hans döttrar att följa med. Jag är övertygad om att det är den yngre dottern som är aktuell! Det blir en lärorik dag med honom, han har en del erfarenhet som inte jag har hunnit plocka på mig, ännu!
Jag rapporterar senare om dessa dagar.
Säsongen är slut här hemma men förberedelserna inför nästa är i full gång. Tråkigt är att den diskussion som har varit under de senaste dagarna tar udden av årets arbete. Det är inte allt för glada miner hos tränarna just nu, det är bara att hoppas på att vi kan se på helheten istället för en liten kommentar. Jag tycker att vi tränare har gjort allt vad vi har kunnat, för att alla skall bli nöjda under hela säsongen. Alla verkar inte hålla med, så är det alltid. Se på när det spelas en fotbolls match, då finns det alltid föräldrar som har synpunkter på hur tränaren cochar sitt lag, men det är enkelt att sitta på läktaren!
Ha det bra och focusera på rätt saker!
Lisa
Nu bär det av till Hemavan efter dagens jobb. Det är underbart att få lämna slask Docksta för att få vistas i fjällen under den bästa tiden på året för skidåkning. Nu kommer det inte bara att åkas skidor, nej planeringen inför kommande jaktsäsong är i full gång. Saltstenar skall ut och de nya markerna skall kartläggas med hjälp utav skoter och skidor. Hoppas också få se en del älg på området, vad skall annars jagas till hösten?
Den 1:a maj startar C-lägret i Hemavan. Det kommer att bli kul att hjälpa till lite med det, Tony är bas över detta läger. Han tillsammans med andra tränare tror väl att de skall få stå i backen och sola hela tiden, men jag vet att ungarna kommer att kräva lite mera utav dem. Vi har sådan tur att Anders Pärson kommer att vara med oss en dag och troligen kommer en av hans döttrar att följa med. Jag är övertygad om att det är den yngre dottern som är aktuell! Det blir en lärorik dag med honom, han har en del erfarenhet som inte jag har hunnit plocka på mig, ännu!
Jag rapporterar senare om dessa dagar.
Säsongen är slut här hemma men förberedelserna inför nästa är i full gång. Tråkigt är att den diskussion som har varit under de senaste dagarna tar udden av årets arbete. Det är inte allt för glada miner hos tränarna just nu, det är bara att hoppas på att vi kan se på helheten istället för en liten kommentar. Jag tycker att vi tränare har gjort allt vad vi har kunnat, för att alla skall bli nöjda under hela säsongen. Alla verkar inte hålla med, så är det alltid. Se på när det spelas en fotbolls match, då finns det alltid föräldrar som har synpunkter på hur tränaren cochar sitt lag, men det är enkelt att sitta på läktaren!
Ha det bra och focusera på rätt saker!
Lisa
måndag 14 april 2008
Ett ljus för Engla...
Det är för mig ofattbart att en människa kan göra en liten flicka något så ont. Att en tillsynes helt vanlig människa tar livet av en 10-årig flicka som inte har gjort denna man något, det är helt galet. Tänd ett ljus för Engla i ditt fönster ikväll klockan 21.00 för att hedra hennes minne. SMS:en går runt i hela Sverige om denna fina gest. Jag känner en enorm sorg och overklighetskänsla över denna händelse. Jag är tror att alla föräldrar med barn i samma ålder som Engla är oerhört tagna av denna stund. Naturligtvis känner alla sorg i en sådan stund, förälder som icke förälder. Det kan hända var som helst det vet vi alla, men ingen tror att det händer mig. Hur mår hennes föräldrar i denna stund, klasskompisar och andra bekanta, hur hanterar man en händelse som denna med Engla?
Ester har under dessa fasanfulla dagar varit orolig och inte velat vara ensam. Hon vägrar att cykla till skolan utan sällskap och hon har varit övertygad om att "han" skall komma till oss på natten. Jag förstår henne, det är så skrämande att det finns människor runt omkring oss som är kapabla till vansinnig handling. Jag är också otroligt rädd att det skall hända Ester något, men livet går vidare och jag måste försöka släppa min oro runt detta. Jag tänker på denna lilla flicka och min mage drar ihop sig, det får mig att känna en sådan avsky gentemot denna man som gjort detta.
Jag känner att jag inte kommenterar de senaste dagarnas diskussion på webben då den för mig känns en aningens trivial. Jag tycker att Perra har skrivit ett bra inlägg på bloggen och hoppas att denna paj kastning är över för denna gång. Det är upp till var och en att förbättra föreningens verksamhet, så alla är välkomna att agera.
Nu är det dags för mig att ladda inför morgondagens händelser, Extreme-passet. Först Core klockan 07.15 sedan 16.25 är det dags för veckans utmaning för mage och rygg. Jag känner att mitt focus är på annat håll men imogon hoppas jag att allt faller på plats.
Nu tänker jag på Englas föräldrar och ställer fram vårt finaste ljus. Hoppas att de känner allas vårt stöd i denna enorma sorg.
Lisa
tränar dilemma
Efter att läst på hensidan och lyssnat till rykten har jag förstått att utnämningarna till årets nykommling och prestation inte fallit i god jord, därför vill jag komma med ett inlägg.
Vi som har fungerat som ledare/tränare är alla överens om att alla som vill träna och åka skidor med oss är lika mycket värda,det är lika roligt varje säsong det kommer någon ny som vill vara med oss.
Sedan blir det naturligt med tanke på klubbens storlek och antalet tränare att att vi ibland lägger mer uppmärksamhet på de barn som väljer att träna och tävla banåkning, Jag tycker inte det är konstigt då vi är en klubb med inriktning på Alpin tävlingsverksamhet.
Vad gäller utnämningarna till årets prestation och nykomling så är det ingen tränarförälder som har föreslagit sitt eget barn det har kommit från resten av tränarna.
Jag står för de utnämningar som vi har gjort och kan man inte (vill) se individen som sådan utan måste koppla i hop det med att vi som tränar föräldrar vill framhäva våra egna barn så tycker jag det är LÅGT.
Alla ni som var på avslutningen vet hur vi tillsammans slet för att genomföra en rolig tävling/avslutning för alla barn och ALLA som var där blev uppmärksammade med ett pris.
Om det är någon som vill diskutera vinterns träningar/tävlingar eller hur klubben skall fungera i allmänhet så kontakta gärna mej eller någon annan tränare /styrelsemedlem.
Ha en trevlig vår/sommar Peringe.
Vi som har fungerat som ledare/tränare är alla överens om att alla som vill träna och åka skidor med oss är lika mycket värda,det är lika roligt varje säsong det kommer någon ny som vill vara med oss.
Sedan blir det naturligt med tanke på klubbens storlek och antalet tränare att att vi ibland lägger mer uppmärksamhet på de barn som väljer att träna och tävla banåkning, Jag tycker inte det är konstigt då vi är en klubb med inriktning på Alpin tävlingsverksamhet.
Vad gäller utnämningarna till årets prestation och nykomling så är det ingen tränarförälder som har föreslagit sitt eget barn det har kommit från resten av tränarna.
Jag står för de utnämningar som vi har gjort och kan man inte (vill) se individen som sådan utan måste koppla i hop det med att vi som tränar föräldrar vill framhäva våra egna barn så tycker jag det är LÅGT.
Alla ni som var på avslutningen vet hur vi tillsammans slet för att genomföra en rolig tävling/avslutning för alla barn och ALLA som var där blev uppmärksammade med ett pris.
Om det är någon som vill diskutera vinterns träningar/tävlingar eller hur klubben skall fungera i allmänhet så kontakta gärna mej eller någon annan tränare /styrelsemedlem.
Ha en trevlig vår/sommar Peringe.
torsdag 10 april 2008
Johan lever!
Jag med många andra har funderat på om Johan har försvunnit från jordens yta, men nej det har han inte. Idag fick jag ett efterlängtat telefonsamtal från honom, jag har denna gång väntat ut Johan. Han rapporterade om en lättare skada - får vi hoppas - och att tävlingar i Funäsdalen väntar. Hoppas nu att den lilla skadan ger med sig så snart som möjligt så att han hinner träna bra fram till tävlingen. Alltid roligt att få en up date från honom, han lever ett träningsliv som många av oss andra bara kan drömma om. Tänk att gå i skola och träna på heltid, annat var det på min tid;) Då fanns det inte så många roliga alternativ och framför allt vet jag inte om jag vågat mig iväg så långt hem ifrån som Johan har gjort. Det var nog långt till Kramfors och jag var livrädd för alla "knarkare" som skulle finnas där. Dessa människor som det pratades om var livsfarliga enligt vissa experter från Docksta. Knarkarna kunde verkligen göra vad som helst för att få tag i sina varor. Jag och många andra med mig, var uppskrämda till hårfästet innan det var dags för vår första skoldag i Kramfors. hade någon talat om för mig att jag skulle gå i skola 50 mil från Sjöland då hade jag nog protesterat högt och ljudligt. Dessa protester förekom ändå i mitt föräldrahem, det var andra saker jag protesterade mot. Allt från att jag inte fick vara ute varje helg och andra typiska tonårs problem. Jag tycker att Johan gör en prestation av hög nivå där han befinner sig. Att hela tiden vistas med samma människor runt om kring sig är inte alltid så lätt, specillt då hans boende inte är stort.
Jag och Perra har numer inte daglig kontakt, det känns konstigt. Vi brukar prata med varandra om träning och tävling flera gånger per vecka och i och med att säsongen är över så blir det rätt tyst i telefonen. Billigare naturligtvis men ändå en viss tomhet. Förmodligen kommer det bara att säga svich så är barmarken i an tågan igen, och så kommer telefonerna att gå varma. Anki påstår att Perra pratar mera med mig än med henne, det är sagt med glimten i ögat, men vi pratar mycket med varandra. Alla åkare analyseras och vi funderar på vad vi skall kunna hjälpa dem med i just deras utveckling. Det är inte så lätt alla gånger för varken jag eller Perra är proffs på det vi gör, vi är bara ruskigt intresserade!
Nu har jag och Core-extreme kollegan kört passet 2 gånger och vi är övertygade om att det kommer att bli en tuff utmaning för deltagarna. Det är också vårt mål, att alla som deltagit på passet skall vara helt slutkörda i bål-muskelaturen. Det skall bränna i magmusklerna och när den känslan har infunnit sig så kommer det bara fler repetitioner, allt för att krama ur det där lilla extra ur muskeln.
Jag har mer eller mindre utlovat ett tränings upplägg inför sommaren, det kommer efter det stundande C-lägret. Med andra ord i början utav maj!
Det verkar som om jag har gjort något fel i min snödans, det snöar nu och inte när det behövdes som mest. Jag kanske tog i för lite i vissa partier av dansen. Jag skall kontakta min dans pedagog tillika Spyder in the webb om en ny kurs. Nästa år skall dansen vara perfekt och snön skall komma när den skall komma. Nu är det vår här hemma och då vill jag inte behöva plocka fram snöspaden igen!
Vi hörs!
Lisa
Jag och Perra har numer inte daglig kontakt, det känns konstigt. Vi brukar prata med varandra om träning och tävling flera gånger per vecka och i och med att säsongen är över så blir det rätt tyst i telefonen. Billigare naturligtvis men ändå en viss tomhet. Förmodligen kommer det bara att säga svich så är barmarken i an tågan igen, och så kommer telefonerna att gå varma. Anki påstår att Perra pratar mera med mig än med henne, det är sagt med glimten i ögat, men vi pratar mycket med varandra. Alla åkare analyseras och vi funderar på vad vi skall kunna hjälpa dem med i just deras utveckling. Det är inte så lätt alla gånger för varken jag eller Perra är proffs på det vi gör, vi är bara ruskigt intresserade!
Nu har jag och Core-extreme kollegan kört passet 2 gånger och vi är övertygade om att det kommer att bli en tuff utmaning för deltagarna. Det är också vårt mål, att alla som deltagit på passet skall vara helt slutkörda i bål-muskelaturen. Det skall bränna i magmusklerna och när den känslan har infunnit sig så kommer det bara fler repetitioner, allt för att krama ur det där lilla extra ur muskeln.
Jag har mer eller mindre utlovat ett tränings upplägg inför sommaren, det kommer efter det stundande C-lägret. Med andra ord i början utav maj!
Det verkar som om jag har gjort något fel i min snödans, det snöar nu och inte när det behövdes som mest. Jag kanske tog i för lite i vissa partier av dansen. Jag skall kontakta min dans pedagog tillika Spyder in the webb om en ny kurs. Nästa år skall dansen vara perfekt och snön skall komma när den skall komma. Nu är det vår här hemma och då vill jag inte behöva plocka fram snöspaden igen!
Vi hörs!
Lisa
fredag 4 april 2008
Jag säger bara Brolle..
Jag har just kollat in Så skall det låta och jag blev helt fascinerad utav Brolle, vilken röst! Hon där bredvid försökte in i det sista att uppnå hans nivå men dock förgäves.
Vår alldeles egen "Spyder in the webb" är också på en otroligt hög nivå då det gäller att sköta vår hemsida. Det nämndes igår också att utan hennes insats så skulle vårt arbete med barnen bli betydligt mer betungande. Nu flyter all information via hemsidan, enkelt och smidigt för oss tränar. Spydern in the webb knorrar aldrig om våra knasiga uppgifter till henne, hon bara fixar och trixar. Bäst hitintills är He bar å åk-videon. Den låten måste jag bara ladda ner från itunes, om den finns. Jag hoppas att hemsidan kommer att besökas även off season, det kommer säkert att dyka upp en massa roliga saker under sommaren.
I min iver över att rapportera från KM så glömde jag att nämna vår Jossan som till helgen åker till Åre för att försvara Skules färger. Jag är helt övertygad om att hon kommer att göra en helgjuten insats där uppe i mini-Stockholm. Jag hörde igår via radion att Perra försökte med psykningar på start. Han klagade på att Jossan hade för många skidor, det var inget Jossan tog notis om. Tvärttom hon brände bara på fortare.
Sjukstugan här hemma går het. Ester däckade mitt i middagen, hon small av på soffan och sov i 3 timmar innan jag väckte henne. Hon verkar ha fått förkylningen som många andra i Docksta har kämpat med. Vi såg igår att det fattades några barn på tävlingen på grund utav sjukdom. Edvin och Adam kunde tyvärr inte delta i sitt första KM men nästa år då kan ingen dum förkylning stoppa dem, jag tror att de är riktigt på hugget.
Dagens övningar i Ö-vik gick så där, men skam den som ger sig, du är det bara att öva så att koreografin sitter där. Jag säger bara så här till dig Marie, kamma ögonbrynen, rätta till öronen och strama till luggen för nu har vi världens pass på gång. Nu är det dags att skilja agnarna från vetet och känna på ett ordentligt pass för magen och ryggen. Min partner skall hela tiden envisas med att köra armhävningar från bollen och det är inte min favorit. Hon nöjer sig inte med tio stycken armhävningar utan det skall nötas på som bara den. Det är just då jag skall gå av scenen och pusha mina deltagare, fiffigt eller hur!
Tur att vi inte är i backen ikväll, snålblåst och isregn, fy bubblan! Jag har suttit med planeringar runt ett tänkt C-läger vid valborg idag. Ett läger för 98-99:or som skall vara förberedande inför nästa års C-satsning. Hoppas att det blir utav och att vi kan få med alla vår C-åkar på detta första läger. Jag vet att många här hemma tycker att nu är det dags för att kratta gräsmattan och fixa i trädgården men det hinner man med också. Om det råkar ligga ett eller annat löv kvar på tomten så dör ingen utav det, det vet jag för här hemma blåser det runt en hel del löv skall ni veta. Om lägret blir utav så kommer det information på hemsidan, som vanligt.
Nu skall jag lyssna på Brolle, min nya favorit!
Sov gott!
Lisa
Vår alldeles egen "Spyder in the webb" är också på en otroligt hög nivå då det gäller att sköta vår hemsida. Det nämndes igår också att utan hennes insats så skulle vårt arbete med barnen bli betydligt mer betungande. Nu flyter all information via hemsidan, enkelt och smidigt för oss tränar. Spydern in the webb knorrar aldrig om våra knasiga uppgifter till henne, hon bara fixar och trixar. Bäst hitintills är He bar å åk-videon. Den låten måste jag bara ladda ner från itunes, om den finns. Jag hoppas att hemsidan kommer att besökas även off season, det kommer säkert att dyka upp en massa roliga saker under sommaren.
I min iver över att rapportera från KM så glömde jag att nämna vår Jossan som till helgen åker till Åre för att försvara Skules färger. Jag är helt övertygad om att hon kommer att göra en helgjuten insats där uppe i mini-Stockholm. Jag hörde igår via radion att Perra försökte med psykningar på start. Han klagade på att Jossan hade för många skidor, det var inget Jossan tog notis om. Tvärttom hon brände bara på fortare.
Sjukstugan här hemma går het. Ester däckade mitt i middagen, hon small av på soffan och sov i 3 timmar innan jag väckte henne. Hon verkar ha fått förkylningen som många andra i Docksta har kämpat med. Vi såg igår att det fattades några barn på tävlingen på grund utav sjukdom. Edvin och Adam kunde tyvärr inte delta i sitt första KM men nästa år då kan ingen dum förkylning stoppa dem, jag tror att de är riktigt på hugget.
Dagens övningar i Ö-vik gick så där, men skam den som ger sig, du är det bara att öva så att koreografin sitter där. Jag säger bara så här till dig Marie, kamma ögonbrynen, rätta till öronen och strama till luggen för nu har vi världens pass på gång. Nu är det dags att skilja agnarna från vetet och känna på ett ordentligt pass för magen och ryggen. Min partner skall hela tiden envisas med att köra armhävningar från bollen och det är inte min favorit. Hon nöjer sig inte med tio stycken armhävningar utan det skall nötas på som bara den. Det är just då jag skall gå av scenen och pusha mina deltagare, fiffigt eller hur!
Tur att vi inte är i backen ikväll, snålblåst och isregn, fy bubblan! Jag har suttit med planeringar runt ett tänkt C-läger vid valborg idag. Ett läger för 98-99:or som skall vara förberedande inför nästa års C-satsning. Hoppas att det blir utav och att vi kan få med alla vår C-åkar på detta första läger. Jag vet att många här hemma tycker att nu är det dags för att kratta gräsmattan och fixa i trädgården men det hinner man med också. Om det råkar ligga ett eller annat löv kvar på tomten så dör ingen utav det, det vet jag för här hemma blåser det runt en hel del löv skall ni veta. Om lägret blir utav så kommer det information på hemsidan, som vanligt.
Nu skall jag lyssna på Brolle, min nya favorit!
Sov gott!
Lisa
Poff så var det slut..
Jaha ja, då var denna säsong slut. Det känns som om vi just har startat tränigen hemma i Skule och vips så är allt över.
Gårdagens klubbmästerskap genomfördes trotts att det fanns en del hinder. Tidtagningen trasig och backen var allt annat än hård. Det saltades för fullt och jag är evigt tacksam för alla som slet med banan igår. Själv var jag en aningens låg så jag var endast med på tidtagningen. Det var mycket mera lättsamt än att kratta bort en massa tung sockersnö, jag kunde sitta nere i klubbstugan och ge order via komb-radion. Det var grillning på hög nivå, korven smakade fantastiskt gott och de som var ansvarig för grillen skötte sig perfekt. Tävlingen bestod utav 4 åk för varje barn och sedan plockades de två bästa tiderna ut för varje åkare. Jag är imponerad av Hopp och lek-gruppens framfart, de brände på som om de inte gjort annat än att åka på saltat underlag.
Prisutdelningen i år genomfördes i rask takt, vi brukar i vanliga fall köra KM på en fredag så att vi kan ta oss tid för samkväm. Så blev det tyvärr inte i år då gårdagen var den dag då vi alla tränare kunde närvara. Hur som helst så fick alla pris, även om man råkade vara sjuk. Jag skulle kunna tänka mig att ge extra priser till alla som var där för alla har verkligen utvecklats under året. Vi tränare hade utsett Isak till årets komet och Ester fick pris för årets prestation. Som vanligt faller inte valet utav dessa vinnare i god jord hos alla, men vi tränare gör så gott vi kan. Jag är övertygad om att barnen inte har några invändningar men de finns alltid föräldrar som tycker annorlunda. Så kommer det alltid att vara men vi pysslar med en individuell sport och där prisas man inte alltid kollektivt.
Hur har då årets säsong varit i största allmänhet, ja den har varit annorlunda. För det första så har vädret visat sig från sin absolut sämsta sida och det har varit jobbigt för alla inblandade. Inställda träningar har hört till vanligheten och träning i Bjästa har nog skrämt bort en del utav våra medlemmar. Perra och Lucas har varit på egna tävlingar i år och det har varit både bra och dåligt. Kul att Lucas är med och tampas med de bästa i regionen men det har blivit så mycket mera för Perra. Han har kuskat runt som en galning i år och det har gjort att vi inte haft ork och möjlighet till andra arrangemang. Nu har det i och för sig inte varit möjligt att fixa så många extra träningar då vår backe inte varit igång. Vidare så har vi en grupp blivande C-åkare som verkligen är på G. Lova har i år visat att hon kan det här med skidåkning. Hon är träningsvillig och tuff och det gör henne till en kandidat på de framskjutna placeringarna framöver. Ester puttrar på i sin lugna stil och bara hon inser att det går att gasa på på tävlingarna också så kan nästa år bli riktigt bra. Ida körde igår som en raket, jag tror att om hon fortsätter i samma stil nästa år så har Skule ett härligt tjejgäng inför C-finalen.
Moa, Max, Julia, Emilia och Isak är Skules framtid. De har alla förutsättningar för att bli hur bra som helst. De hoppar som värsta Slopy style-gänget och de behärskar sina skidor kanon bra. Ullis och Clas har en härlig utmaning nästa år med detta gäng, jag hoppas att vi kommer att träna mera tillsammans under nästa säsong. Denna grupp är inte Hopp och lek nästa år förutom lilla Milan men hon är inte bangen att hänga på de stora så jag tror att det blir en stor härlig grupp 2008/09. Förra årets komet var Viktor och han har varit som en komet i backen i vinter också, han åker på rena skär hela tiden, kan det bli bättre! Lucas han kör alltid på 110% och det är ett gott tecken. Jag är rätt säker på att han kommer att vara superrustad inför nästa skidsäsong och då kommer han att bli livsfarlig i backen! Jag förstår om han blev lite deppad igår då hans gamle far åkte lika snabbt som han, men banan var lagd så att de gamla kunde ha en chans. Alltså ingen racing bana utan en bana mitt emellan alalom och storslalom, perfekt för gubbarna!
Caisa gjorde comeback i backen igår och det syns att hon har pysslat med denna sport tidigare. Hon körde jättebra och hoppas att hon hittar tillbaka till Skule snart igen! Bröderna Westin var tyvärr inte med på KM men de är två naturbegåvningar på skidor, jag hoppas verkligen att de fortsätter nästa år. Diana var på hästryggen som vanligt på torsdagar och jag skall bedriva en kampanj med henne under sommaren om en fortsatt satsning på slalom nästa år.
Jag tror att alla inblandade i verksamheten känner att denna säsong är till för att lägga bakom sig så snabbt som möjligt. Då tänker jag på våra träningsförhållanden, reultatmässigt så har vi skött oss över förväntan. Lova, Ester och Lucas har flera pallplaceringar och det är mer än vad vi någonsin har haft. Nu när allt är över och de flesta utav oss ställer undan skidorna så vill jag bara påminna om att skidorna som användes igår bör göras rena från salt. Annars blir det ett rostigt uppvaknande nästa år. Att redan nu börja kolla in nästa års utrustning är ingen dum idé, kolla gärna in andra klubbarns "köp&sälj-sidor" för där finns många fynd. Tänk på att den viktigaste investeringen är pjäxorna, viktigt att kolla in lutningen på pjäxskaftet. De skall luta framåt och inte vara för stora, för då glider bara foten runt i skon och hur bra är det? Har ni funderationer angående utrustningen så hör utav er till oss tränare med era frågor!
Jag skall nu iväg till Step in för genomgång utav Core-extreme, phhuu. Emely och jag har ett kanonhårt pass på gång, kanske jag kan lura in någon utav er till detta pass. Det kommer att köras tisdagen den 15/4 klockan 16.25 och jag ser fram emot att se flera deltagare från Skule. Ester ligger här hemma i febran, hon hade feber redan igår kväll insåg jag först då jag kom hem. Vad är jag för mor egentligen, men innan vi åkte var allt OK. Det bästa med att vara sjuk enligt Ester är att då får man se på hur mycket TV som helst, kul eller hur! Jag kommer att hålla mig frisk då jag hade min sjukdomsperiod redan i januari, jag tror att redan i helgen så kommer jag att pröva min kamrat Norsken´s utbombnings metod. På med svartvinbergssaften på spisen och sedan i med medicinen, det gäller att mota Olle vid grinden!
Ha det bra!
Lisa
Gårdagens klubbmästerskap genomfördes trotts att det fanns en del hinder. Tidtagningen trasig och backen var allt annat än hård. Det saltades för fullt och jag är evigt tacksam för alla som slet med banan igår. Själv var jag en aningens låg så jag var endast med på tidtagningen. Det var mycket mera lättsamt än att kratta bort en massa tung sockersnö, jag kunde sitta nere i klubbstugan och ge order via komb-radion. Det var grillning på hög nivå, korven smakade fantastiskt gott och de som var ansvarig för grillen skötte sig perfekt. Tävlingen bestod utav 4 åk för varje barn och sedan plockades de två bästa tiderna ut för varje åkare. Jag är imponerad av Hopp och lek-gruppens framfart, de brände på som om de inte gjort annat än att åka på saltat underlag.
Prisutdelningen i år genomfördes i rask takt, vi brukar i vanliga fall köra KM på en fredag så att vi kan ta oss tid för samkväm. Så blev det tyvärr inte i år då gårdagen var den dag då vi alla tränare kunde närvara. Hur som helst så fick alla pris, även om man råkade vara sjuk. Jag skulle kunna tänka mig att ge extra priser till alla som var där för alla har verkligen utvecklats under året. Vi tränare hade utsett Isak till årets komet och Ester fick pris för årets prestation. Som vanligt faller inte valet utav dessa vinnare i god jord hos alla, men vi tränare gör så gott vi kan. Jag är övertygad om att barnen inte har några invändningar men de finns alltid föräldrar som tycker annorlunda. Så kommer det alltid att vara men vi pysslar med en individuell sport och där prisas man inte alltid kollektivt.
Hur har då årets säsong varit i största allmänhet, ja den har varit annorlunda. För det första så har vädret visat sig från sin absolut sämsta sida och det har varit jobbigt för alla inblandade. Inställda träningar har hört till vanligheten och träning i Bjästa har nog skrämt bort en del utav våra medlemmar. Perra och Lucas har varit på egna tävlingar i år och det har varit både bra och dåligt. Kul att Lucas är med och tampas med de bästa i regionen men det har blivit så mycket mera för Perra. Han har kuskat runt som en galning i år och det har gjort att vi inte haft ork och möjlighet till andra arrangemang. Nu har det i och för sig inte varit möjligt att fixa så många extra träningar då vår backe inte varit igång. Vidare så har vi en grupp blivande C-åkare som verkligen är på G. Lova har i år visat att hon kan det här med skidåkning. Hon är träningsvillig och tuff och det gör henne till en kandidat på de framskjutna placeringarna framöver. Ester puttrar på i sin lugna stil och bara hon inser att det går att gasa på på tävlingarna också så kan nästa år bli riktigt bra. Ida körde igår som en raket, jag tror att om hon fortsätter i samma stil nästa år så har Skule ett härligt tjejgäng inför C-finalen.
Moa, Max, Julia, Emilia och Isak är Skules framtid. De har alla förutsättningar för att bli hur bra som helst. De hoppar som värsta Slopy style-gänget och de behärskar sina skidor kanon bra. Ullis och Clas har en härlig utmaning nästa år med detta gäng, jag hoppas att vi kommer att träna mera tillsammans under nästa säsong. Denna grupp är inte Hopp och lek nästa år förutom lilla Milan men hon är inte bangen att hänga på de stora så jag tror att det blir en stor härlig grupp 2008/09. Förra årets komet var Viktor och han har varit som en komet i backen i vinter också, han åker på rena skär hela tiden, kan det bli bättre! Lucas han kör alltid på 110% och det är ett gott tecken. Jag är rätt säker på att han kommer att vara superrustad inför nästa skidsäsong och då kommer han att bli livsfarlig i backen! Jag förstår om han blev lite deppad igår då hans gamle far åkte lika snabbt som han, men banan var lagd så att de gamla kunde ha en chans. Alltså ingen racing bana utan en bana mitt emellan alalom och storslalom, perfekt för gubbarna!
Caisa gjorde comeback i backen igår och det syns att hon har pysslat med denna sport tidigare. Hon körde jättebra och hoppas att hon hittar tillbaka till Skule snart igen! Bröderna Westin var tyvärr inte med på KM men de är två naturbegåvningar på skidor, jag hoppas verkligen att de fortsätter nästa år. Diana var på hästryggen som vanligt på torsdagar och jag skall bedriva en kampanj med henne under sommaren om en fortsatt satsning på slalom nästa år.
Jag tror att alla inblandade i verksamheten känner att denna säsong är till för att lägga bakom sig så snabbt som möjligt. Då tänker jag på våra träningsförhållanden, reultatmässigt så har vi skött oss över förväntan. Lova, Ester och Lucas har flera pallplaceringar och det är mer än vad vi någonsin har haft. Nu när allt är över och de flesta utav oss ställer undan skidorna så vill jag bara påminna om att skidorna som användes igår bör göras rena från salt. Annars blir det ett rostigt uppvaknande nästa år. Att redan nu börja kolla in nästa års utrustning är ingen dum idé, kolla gärna in andra klubbarns "köp&sälj-sidor" för där finns många fynd. Tänk på att den viktigaste investeringen är pjäxorna, viktigt att kolla in lutningen på pjäxskaftet. De skall luta framåt och inte vara för stora, för då glider bara foten runt i skon och hur bra är det? Har ni funderationer angående utrustningen så hör utav er till oss tränare med era frågor!
Jag skall nu iväg till Step in för genomgång utav Core-extreme, phhuu. Emely och jag har ett kanonhårt pass på gång, kanske jag kan lura in någon utav er till detta pass. Det kommer att köras tisdagen den 15/4 klockan 16.25 och jag ser fram emot att se flera deltagare från Skule. Ester ligger här hemma i febran, hon hade feber redan igår kväll insåg jag först då jag kom hem. Vad är jag för mor egentligen, men innan vi åkte var allt OK. Det bästa med att vara sjuk enligt Ester är att då får man se på hur mycket TV som helst, kul eller hur! Jag kommer att hålla mig frisk då jag hade min sjukdomsperiod redan i januari, jag tror att redan i helgen så kommer jag att pröva min kamrat Norsken´s utbombnings metod. På med svartvinbergssaften på spisen och sedan i med medicinen, det gäller att mota Olle vid grinden!
Ha det bra!
Lisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
