Hon kom, hon sågs och hon fotades!

Så kom hon denna fantastiska tjej till Mosebacke. Alla ungar var inomhus då Tony och Anja kom in på gården på en skoter. En av brudarna uppmärksammade att Anja var ute på tomten och ropade till oss andra -ingen trodde på henne naturligtvis. Alla blev knäpptysta när hon klev in genom dörren, det var som om leken frys hade startat. Anja verkade van detta fenomen då hon direkt sade: - Ja haja som vanligt blir alla tysta och lugna när jag kommer men innan jag går är ni som vanligt igen, full fart och en massa frågor! Mycket riktigt, den första halvtimman var det bara Anja, Tony, P-A och jag som pratade. Barnen satt med tefats stora ögon och bara insöp hennes ord, ingen av tjejerna vågade ställa en fråga till Anja. Jag måste säga att jag är imponerad utav denna kvinna som kan hantera en sådan situation som denna, med enkelhet och värme. Hon frågade barnen om allt möjligt, inte bara om skidåkning och träning. Nej det var all möjliga frågor som dök upp och vips så var all spänning som bort blåst. Under kvällens gång fick vi reda på hur det går till att byta skidmärke, hur många skidor hon använder under en säsong och att hon egentligen bara äger ett par skidor. De skidor hon åker på äger företaget som hon har kontrakt med. En annan intressant detalj som framkom var att Anja hade endast ett par skidor fram tills hon var 11 år! Annat är det nu, nu skall ungarna helst ha super G och störtlopps skidor vid 10 års ålder. Jag undrar till vilken nytta. Vi vet nu vilket märke hon kommer att skriva på för, men alla vi som hörde detta har lovat att hålla tyst innan hon plitar ner sin namnteckning på kontraktet.

Kvällen med Anja avslutades som en mini press konferens Det fotades och de sista viktiga frågorna hans med. Anja berättade kort om hur det var på VM förra året då hon vann det mesta. Då var det 170 journalister på varje press konferens, vi var inte lika många men det blixtrade som om vi vore det.

Dagens övningar var utav barmarks karaktär. Ändringar i programmet då vädret visade sig från sin sämsta sida, hällande regn och dimma. En enkel test genomfördes och nya mål är nedpräntade på papper. Nästa träff är planerad i juni och då kommer förhoppningsvis flera deltagare av det manliga könet. Det var inte en endast kille som dök upp denna gång och tur var väl det kanske. Tänk att vara ensam kille med 6 galna småbrudar! Hur roligt hade det varit så säg?

AK-möte på onsdag i Ö-vik, då gäller det. Kommer jag och Caroline våga sticka in våra snokar där? Vi som satt på detta möte förra året och med bestämdhet bokade in flera tävlingar i Skule. Vi vet alla hur resultatet blev, inte en enda tävling gick att genomföra i vår backe. Vi skall under morgondagen lägga upp taktiken för mötet, det är under detta möte tävlingarna fastställes. Kommer vi att önska oss en tävling nästa år eller inte, ja det blir vi varse ganska snart!

Nu tvättas alla slalom kläder för sista gången i år och redan ligger det smutsiga fotbolls kläder i tvättkorgen. Tur att säsongerna går ihop, vad skall annars barnen hitta på? Ester är överlycklig att få spela fotboll igen, jag hoppas bara att fotbolls-skorna passar! Under dessa två år som hon spelat fotboll har hon avverkat allt för många storlekar på skorna. Nu är det dags att jag plockar fram mina gamla 38:or och hon får ta på sig två par strumpor i dem, då passar de perfekt.

Icey är sjuk igen. Jag har aldrig sett en hund så krasslig som han har varit i helgen. Jag är bekymrad över hans hälsa, då han inte verkar klara utav minsta lilla ansträngning. Han har varit så dålig så han inte kunnat kliva upp och gå, svansen hängandes rakt ner som på en labrador. Nej denna hund är till för att jaga och inte ligga inne och äta piller. Han har varit så glad och lycklig de få veckor han varit frisk och nu är det alltså dags igen. Nu är det bara att be till hundguden att han skall bli piggelin!

God natt!

Lisa