Vattkoppornas näste..

Här på Dockstavägen har vattkopporna slagit näste. Ester insjuknade i lördags av denna hemska sjukdom, som tur är det övergående och att den aldrig kommer att visa sig igen på hennes kropp. Det har blivit ett antal DVD-filmer och många timmar framför TV och jag förstår att det är det enda hon orkar med just nu. Konstant hög feber och dåligt med sömn gör väl vem som helst rätt matt. När inte ens glass går ner i hennes mage då är det illa men idag har det börjat vända. Det kliar inte h...iskt längre utan bara som myggbett, enligt Esters jämförelse Morfar har varit här som livlina då jag har varit på jobb, tur att han är pensionär. Han verkar inte ha vanan inne med sjuka barn, jag undrar hur många VAB dagar han har tagit i sitt liv? Förmodligen så vistades han ute mera än någonsin när jag och min bor var sjuka. Jag tror inte han har en aning om hur sjuka barn beter sig. När han igår var här med Ester verkade han lite bekymrad. Jag har aldrig varit med om att han avlägsnade sig så snabbt från vårt hus, nästan som att han var rädd. I morse var det en annan Ester som vaknade och när jag återvände hem till sjukstugan så var morfar en lättad morfar. Nu kunde han hantera situationen bättre, hon pratade till och med med honom, vilken lycka.

Jag har inga barn i träning men däremot så har jag startat träningen för hundarna på alvar. Hundarna var väl att ta i för lilla Icey är inte frisk som vanligt så han får bara gå korta promenader. Mopeden är mitt bästa hjälpmedel så det gäller hundträningen. När jag skall upp mot Sätra bodarna är den ovärderlig, att cykla uppför dessa backar är till för elitcyklister, och jag är inte en utav dem!

En annan glädjande nyhet är att nu kommer vi att kunna träna st yrketräning i Bjästa. Från och med oktober - mitt i älgjakten - kommer det att finnas ett Step in gym i Bjästa city! Nu behöver inte Docksta´s och Ullånger´s innevånare åka så långt längre! Det kanske är så att när vi Tränar i Bjästa så åker föräldrarna in till gymmet och kör ett pass medans barnen svänger i backen!

Jag hoppas att Perra snart vaknar till igen, det är lite illavarslande med hans frånvaro. Vart har han tagit vägen mån tro?

Sov gott!

Lisa