Dagen efter...

Jag måste erkänna att det känns mera i kroppen idag än för tio år sedan då jag klättrade sist. Kan det bero på att jag är sämre tränad, äldre eller att jag var mera spänd pga rädsla denna gång? Många tankar har snurrat i huvudet i natt. Jag har kommit fram till att det beror på att jag idag är mamma och ser faror lurandes över allt, därav mitt krampaktiga grepp runt vajern igår. Att blir förälder verkar vara en av orsakerna till att jag har blivit mera försiktig, åldern kan vara en annan. Märk väl - kan vara. Lars Edin var med igår och han tycktes minnas att klätterleden var utav det lättare slaget - som att gå uppför en brant stig! Precis så var mina ord också inför gårdagens prövning. Jag kunde inte tro mina ögon igår när jag ställdes inför faktum, att det var allt annat än en brant stig, som skulle forseras. Det kändes som om vi var på expedition Himalaya - med ett gäng 9-10 åringar utan erfarenhet av klättring och prövningar över 10 minuter. Turen var på min sida igen, allt gick galant och idag tror jag mig veta 9 stycken brudar som är enormt stolta och nöjda med sig själva. Med all rätt skall de ha dessa känslor och det är precis dessa känslor som skall plockas fram då det börjar krisa sig i någon situation. Känslan att jag kan bara jag vill och tror på det! Jag vet att om dessa tjejer hade varit med sina föräldrar under denna dag så hade resultatet blivit annorlunda. Bara att kliva upp i ottan för att träna, promenera 3 km och att klättra i ett berg som bjuder på än det ena och än det andra hindret. En sådan dag tillsammans med mamma och pappa hade förmodligen blivit en "gnäll dag". Åhh måste vi upp så tidigt, varför måste vi gå när vi har bilen, klättra är bara tråkigt och att gå nedför en slalombacke då det finns en linbana, är väl några utav de kommentarer som har kunnat pluppat ut ur munnen från brudarna. Inte ett enda stoft från dessa ord hörde jag igår och tro mig - jag var beredd.

Nog om detta, idag vet jag att Lucas har varit på sitt första A-läger i Ö-vik. Hoppas att allt har vart bra och att testerna gick kanon. Jag är inte ett dugg bekymrad över hans fysiska status då han är - enligt min mening - ett fysiskt fenomen! Han sopade säkert banan med de andra killarna och tjejerna. Jag väntar spänt på rapporter från Perra, The King!

Dockstadagen närmar sig allt för snabbt känner jag. Jag som är ansvarig för den gigantiska Hemliga lådan. Nu är det upp till mig att slå förra årets rekord vad gäller vinstvärdet för denna mystiska låda. Det blir som vanligt sista minuten ryck, men i år har jag varit ute i god tid - tror jag;) Är det någon som har något på lut så hör av er snarast! All hjälp behövs, det är en sak som är säker! Jag väntar bara på det årliga samtalet om bakning, husmor som jag är så längtar jag;)) Tur att detta är ordnat redan!

I morgon startar ännu en ny vecka och det är inte vilken vecka som helst. Det är MIDSOMMAR-VECKAN! Nu skall allt städas, putsas och donas. Allt enligt den gamla rutinen, ni vet som era mammor och mor och farmödrar har gjort i alla år. Ut med allt från lådor, skåp och garderober. Hur skall livet kunna gå vidare om dessa sysslor ej utförs? Katastrof enligt min mening, jag menar om man utför alla dessa sysslor så blir det katastrof hos mig i alla fall. Jag bryr mig inte om lådor, skåp och garderober just nu bara för att det är midsommar veckan. Nej alla saker ligger där lika stökigt som tidigare och de får snällt vänta tills fröken Jacobsson känner sig i form för att attackera dessa projekt. Det kan ta tid att komma sig i form inför en sådan attack men var lugna, det kan hända att formen dyker upp. Den kan dyka upp precis när som helst, till och med i oktober! Konstigt eller hur?

Måndag och det är Core dags igen plus att min lilla Ester skall gå på tennis skola en vecka tillsammans med Lova. De kanske hittar en ny idrott att pyssla med? Hoppas att det blir roliga dagar för dem, bara att slippa mig som tränare är väl en orsak till att det blir kanonkul! De har dragits med mig rätt länge nu och att få höra en annan röst är aldrig fel!


Hej hopp!

Lisa