Surt sa räven...

Åhh vad jag blir besviken när vi tappar en poäng på ett skit anfall. Sverige var så nära att lyckas sno en viktig poäng utav Spanien i kvällens match men vad händer, jo en långboll från Spaniens back och vips så har de gjort 2-1. Många svordomar har haglat här hemma den senaste halvtimman.

Dagen annars har varit storslagen på alla sätt. Träffen med C-tjejerna har nu avverkats och på vilket sätt sedan. Samling 9.00 vid anrika Bygget för information om dagen och om kommande träffar i höst. Jag och Jörgen Söderlund FV gick igenom träning för magen och ryggen. Alla brudarna var heltaggade, de tränade som aldrig förr. Efter en och en halvtimmes träning så blev det en kort paus för en macka och ett saftglas, för att sedan traska vidare mot Skulebergets fot. På vägen dit passerade vi Familjen Jungell´s resident och där blev vi bjudna på förfriskningar, härligt gott. Jag måste erkänna att jag glömt bort hur vidrigt det är att klättra uppför bergväggen på Skuleberget, huu så brant det är. När vi började klättringen var alla laddade, 9 barn och 4 vuxna. Ganska snart så var vi enbart 3 vuxna i gänget, med 9 barn. Tur att jag hade med mig föräldrar som hjälpte mig med detta projekt. Efter cirka en 1/4 av klättringen började jag att ångra mitt påhitt om klättring, det var rätt läskigt att ta sig uppför branten. Som tur var så var tjejerna stentuffa, inga tankar på att vända överhuvudtaget. Jag har idag imponerats ett flertal gånger av deras förmåga att hjälpa varandra och deras pep-talk till kompisarna, helt outstanding! Att det är jobbigt att klättra det vet vi alla men när det sedan drar ut på tiden pga. vissa saker så blir det ändå jobbigare. Att behöva vänta, att stå vid ett stup och vinden viner runt berget så att kroppen blir iskall det är fruktansvärt jobbigt. Gnäll i leden, nej inte en enda gång. Dessa tjejer som var med idag är gjorda utav Svenskt stål och jag skulle vilja hissa dem högst upp på alla mina listor över människor som förtjänar det. På var enda liten tänkbar lista skall de stå överst tills jag blir övertygad om att byta ut dom mot något eller någon annan prestation. Inte nog med att de klättrade upp till toppen, de vandrade hela vägen ner tillbaka till Bygget för att sedan kasta sig in på Rövarbyn. Där var det ingen som valde att softa - som vi vuxna gjorde - utan de var full aktivitet hela tiden. Jag var tvungen att locka med glass för att få tjejerna till mig för att avrunda dagen.

Alla var överens om att klättringen var det bästa med dagen trotts att flertalet hade varit rädda. Jag förstår nu senare att anspänningen måste ha varit enorm. Efter lunchen på Toppstugan kissade brudarna 5 gånger var på vägen ner, det satt en brud under varje gran. Nämnas bör också att en utav tjejerna var tvungen att lätta på trycket i mitten utav stupet. Fastsäkrad i sele tog hon sig ut mot kanten för att göra det hon var tvungen att göra. Tuff, eller hur?

Skule´s åkar har varit bedårande under dagen. Inte ett pip om att det har frestat på kroppen att ta sig från A till G. Nej det har stretat på över sin förmåga hela dagen. Tilläggas bör att min dotter har inte gjort något större väsen utav sig under kvällen. Hon har varit näst intill döende av trötthet.

Nu har de själv satt ribban, de har visat att de klarar långt mycket mera än vad jag har trott tidigare! Tillsammans blir man starkare, så är det bara!

Jag är också nästan döende av trötthet men full utav positiva känslor från den gångna dagen. Att jag får vara en del av detta gäng, det är en härlig känsla. Tacksamhet är nog det rätta ordet! Att få dela så härliga upplevelser med så otroligt positiva människor, finns det något bättre?

God natt från en mycket utmattad kvinna som snart är tillbaka på banan igen.

Snark, snark....

Lisa