Perra har just ringt och avlagt en rapport från Hemavan, och det är inte bara positiva berättelser han har. Lucas har blivit beordrad av sin far att utföra ett avancerat hopp i Fun parken så att fadern skulle få filma. Mot Lucas egen vilja så skedde detta och Mr. Ingemar Bergman stod med sin kamera beredd när Lucas tog sig an det största hoppet. Vad händer, jo Lucas skadar ena handleden och ett besök på sjukstugan i Tärna var nödvändigt. Hmm, aldrig kan jag slappna av, att skicka Perra ensam med familj och vänner till Hemavan var ingen av mina bästa idéer. Nu har Lucas en gips skena på ena armen och en befarad spricka är resultatet av Perras film sejour. Vidare information säger att när herrarna befann sig på sjukstugan kommer Lucas kusin in med ambulans. Han har blivit på åkt utav en man som ej hade koll på grejorna. Kusinen klarade sig relativt bra med tanke på hur krocken hade sett ut, bindningen slets sönder och kusinen tuppade av utav smällen. Huva vad det händer saker, man kan aldrig vara nog försiktig verkar det som. Som tur är verkar alla inblandade vara vid gott mod och imorgon återvänder de hemåt. Det känns bra för då har jag koll på min tränarkollega som numera tar allt för många egna initiativ. Jag måste nog strama upp ramarna för Perra, inte nog med att det skall övas på bränder hela tiden, nu börjar han att vistas på sjukhus titt som tätt.
Påskstädningen är snart över och det är en enorm lättnad. Tony svingar moppen som om det vore ett samuraj svärd och golven blänker fint. Det tråkiga med städning är att det är en sådan enorm färskvara, i morgon är det inte ny städat längre. Hundhår kommer att ryka som vanligt och alltid droppar det kaffe eller nått annat skit ner på golvet. Det är som en enda ond cirkel, det är bara att börja om igen. Nu har jag bara den förhatliga damm torkningen kvar, dammet ligger så fint på hyllor och bänkarna när solen tittar in mitt på dagen. Jag har kommit på världens bästa idé, jag är inte hemma när solen skiner in genom fönstren och då ser jag inte vilket enormt behov det finns för att torka damm. Det bästa med november och december är att dammet liksom bara försvinner utav sig själv. Men det är nog det enda som är bra med dessa två månader också.
Nu när ljuset har återvänt till vår plats på jorden så känns allt mycket bättre - förutom dammet förstås - när vi startar träningen på kvällen är det ljust och härligt. Tänk då om en och en halv vecka till då behövs kanske inte lyset i backen. Det är så mycket lättare att ta sig iväg till backen när det fortfarande är ljust ute och träningen blir roligare när man ser alla krön och gropar väl.
Jag kör Core imorgon och det blir sedan en veckas uppehåll. Detta är inte bra med tanke på att det är snart dags för Core extreme igen. Jag måste träna i Hemavan men det är så himla lätt att ta sig an något annat. En personlig tränare vore inte helt fel vid dessa resor till stugan, en sådan där som verkligen ser till att jag tränar likt någonting. Det blir kanske en och annan tur på längdskidorna men med tanke på mitt tempo i spåret så kan det inte kallas träning, än hur mycket jag vill. Vi kommer att ha Mosebacke mästerskapen under påsklovet. Tony är tävlingsledare och min bror Tobbe är banchef. Vi har ett spår som är 1,8 km och ett annat - som passar mig bäst på 500m. Här kommer rafflande strider att ut spelas, synd att inte Ingemar Bergman är kvar i området så att han kunde föreviga denna tävling. Jag kanske måste slipa på formen en aning innan det är dags, men jag inser att det är försent så jag kör på rutin!
Nu är det bara att ladda inför helgens tävlingar i Sundsvall. Jag inser att det vore bäst om jag hade stannat hemma och vilat, det är bara det att jag tycker det är rätt kul att titta på dessa tävlingar. Tony tycker att vi borde bädda åt mig i Volvosen så att jag kan ta min dagliga tupplur. Det vore något det när "eliten" ser hur Skules tränare ligger avsmullen bak i en Volvo. Gärna med en flaska liggandes bredvid, då skulle skvallret verkligen ta fart.
Bilden är på Esters farfar Hasse när han var aktiv. Farmor Asta - som börjar bli en aningens senil - har hittat Hasses blå slalombyxor från 1956 då han åkte OS i Cortina. Asta undrar om inte Ester borde ha dem nu, Asta tror nog att Ester är större än vad hon är! Kanske dessa byxor passar mig, det är snart dags för klubbmästerskap och jag har länge velat ha en fartdräkt på mig. Bara en slimmad topp och jag är hetast av alla åkare!
Nej kära vänner nu är det dags för sängen och förhoppningsvis en hel natt sömn.
Glad påsk på er alla!
Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar