Hur klumpig får man vara?

Jag har gjort en klassisk dunder tavla, jag har klämt min fot i dörren. Igår när jag var på väg ut från gäststugan så hände det som inte får hända. Jag glömde att kliva ut med båda fötterna. Alla som varit inne i vår gäststuga vet att dörren är ordentligt trög och det behövs massor med kraft för att stänga den riktigt. Detta vet jag och jag tog som vanligt i med all kraft jag kunde uppbåda och pang så small det till i dörren men det var en fot i mellan dörren och tröskeln. Ajjjj och mera ajjj! Fy ... vad det gjorde ont. Åhhh hur kan man vara så himla klumpig. Smärtan infann sig ganska omgående men efter en liten stund - cirka 30 min - så gav den med sig. Ester och Tony var på väg till backen och jag hade tänkt att följa med dem för att filma och sitta och titta på solen en stund. Jag fick ner foten i pjäxan och faktum är att det var skönare att ha den där än att bara strosa runt i strump lästen. Jag åkte inte mycket för det gjorde lite för ont att stå på den. Hemma igen så började foten att värka mera igen, konstigt. Under kvällen förvärrades situationen markant, Tony var till sist tvungen att bära mig in och ut ur bilen. Ester kylde ner min fot med iskallt vatten och högläge arrangerades i sängen. Natten har varit så där men med nyanlända värktabletter så var det inga problem med lite sömn. Tony vill nu att jag skall in och röntga denna lilla skada men jag är tveksam till det, det blir aldrig bättre av att ta ett foto av skadan. Jag tror inte att något har gått sönder i min fot men ont gör den i alla fall. Jag får väl lägga på ett vitkåls omslag med ullstrumpa på under dagen, det är en riktig husmoderskur!

Nu är nästan alla saltstenar ute på våra jaktmarker. Vi var nere i Strömsund i onsdags och där var det mycket snö ska ni veta. Jag tycker sund om älgarna som som sjunker rakt igenom snön i varje steg. Jag kunde åtminstone gå på skaren under förmiddagen i alla fall. På eftermiddagen så blev snön rutten och då var det bara till och krypa om man skulle bege sig iväg från skotern. Vi såg färska björnspår och årets första skit efter denna bamse. Skiten innehöll endast älghår, så älg var väl hans sista måltid i höstas eftersom att det var det enda som kvar i tarmarna.

Vidare så var vi förbi Lova´s pass och det gick nästan inte att se pallen som vi byggde där i höstas, då Lova var med oss. Det är en meter snö kvar där nere i Stömsund, den snön hade väl kunnat ramla ner hemma i Docksta tidigare i vinter.

Jag har funderat en del om den så kallade elitsatsning som klubben genomför enligt en del föräldrar. Jag kan förstå att det funderas över detta då vi inte fick ha med oss andra åkare än tävlingsåkare till Bjästa i början utav säsongen. Det var inte vi som satte den gränsen utan vi fick vara med på deras villkor. Nu är jag ganska övertygad om att de barn som verkligen ville åka i vinter också gjorde det, vi tränare fick aldrig frågan om någon av de icke tävlande kunde få åka i banan i Bjästa. Inga tecken på att flera barn än vad det var på dessa träningar, ville vara med.
När våra barn spelar fotboll är det självklart att de skall utrustas med fotbollsskor, benskydd, fotbollsstrumpor och shorts. Att alla skall träna så mycket som möjligt och gärna spela en träningsmatch innan matchsäsongen startar. Alla är där och hejar på sina barn och det är matcherna som är höjdpunkten under veckan. Då undrar jag vad det är för skillnad på slalom och fotboll? Varför är det elitsatsning när man tränar slalom 2-3 gånger på snö i veckan, och tävlar cirka 4 helger under året? Skall man inte få ha tillgång till ändamålsenlig utrustning när man åker slalom, precis som när man spelar fotboll? Att åka iväg på en tävling jämnför jag som att spela en match i fotboll, varken mer eller mindre allvarligt än så ser jag inte på det. Det borde vara veckans höjdpunkt att åka till Kramfors - exempelvis - för att åka en tävling där, som att vi åker till Nordingrå för en fotbollsmatch. Jag förstår att det är en viss prisskillnad, men inom den alpina världen så finns det massor utav begagnade skidor och pjäxor som är superbra. Kan det vara så att det är skillnad på lag idrott och individuell idrott? Jag har funderat några veckor på detta fenomen men jag har inga svar som är sanna, tyvärr! Blir jag som förälder mera utsatt i en individuell idrott jämnfört med en lag idrott, kan det vara det som är skillnaden? Klubbar som elitsatsar tränar och tävlar långt mera än vad vi gör i Skule. Våra klubbar utmed kusten ligger långt efter resten utav Sveriges alpina klubbar då det gäller antalet skiddagar. Det är lite trist att vi som för 20 år sedan hade tillgång till en fantastisk slalombacke från jul och fram till april. Numera måste vi åka iväg för att kunna träna tidigt på säsongen och det tar tid innan det har satt sig hos alla. Vi tror fortfarande att vi har bättre möjligheter än vad Stockholms regionens klubbar har att träna. Så är det inte idag, de chartrar ett flygplan och åker upp till snön - vart den nu befinner sig - och tränar långt innan jul. Vid den tidpunkten har vi precis kommit igång med barmarks tärningen!

Jag funderar vidare på detta och återkommer!

Ta hand om varandra!
Lisa