Fienden drar sej sakta tillbaka!

Tjena mors!

Jag känner att slaget om förkylningen är så gott som över. I dag har jag bara lite feber och jag känner mej som en vinnare igen. Hur kan denna feber bryta ner en så totalt, jag blir lika förvånad varje gång denna fiende tar sej in i min kropp. Kan det bero på att man inte är sjuk så ofta och i och med det, så glömmer man bort hur det är att ha feber. I går kväll trodde jag att mina lungor hade slutat att fungera - det var som att andas med en halv lunga. Då insåg jag att jag hade tagit rätt beslut om att stanna hemma från träningen. Det är lätt hänt att man förivrar sej iväg på träning för tidigt efter en tids sjukdom - det gäller att hålla sej hemma minst 3 dagar efter sista feberdagen. Jag låter som en läkare men något har jag väl lärt mej under åren! Vi föräldrar har ett stort ansvar när det gäller detta, alltså att se till att barnen har vilat tillräckligt efter en förkylning. Det är alltid svårt att få dem att inse att kroppen behöver tid för återhämtning, och när de då känner sej pigga, så vill de i väg på träningen genast. Det är lätt att de hamnar i en ond cirkel med förkylningar om de startar igång för tidigt med hård träning - för träningen är tuff skall ni veta.

Läste nyss Johans blogg och konstaterar att de snart måste lägga på vinterdäck på sina cyklar. Att behöva vända så snart som efter 3 km är ett nederlag för dessa proffs - de får väl sitta inne och cykla på testcykeln i stället, blää! Jag hoppas verkligen Johan kan vara med på vårt läger i Tärnaby - nu besitter han enorma kunskaper om friåknings övningar. Han kommer att få visa oss allt han kan och även ta hand om det lite äldre åkarna. Jag har förstått av Johans tränare att han har stora förhoppningar på Johan i vinter. Hoppas inte pressen blir för stor - då får han med oss att göra! Johans tränare har satt som mål att han skall stå på pallen under ÄJSM, och det betvivlar jag inte att han kommer att klara, bara Johan har samma mål själv som Uno (tränaren).

Jag har startat packningen igen och allt är som tidigare - bara jaktkäder. Jag längtar nu efter at få klä upp mej och parfymera mej lite - detta med parfym är strängeligen förbjudet under jakt. Helst borde jag sova i en ladugård dagarna innan jakt så att all människo vittring elimineras. Så fanatisk har jag ännu inte blivit men vem vet hur jag blir efter denna flunsaperiod - kanske ännu mera galen än tidigare. Hundarna börjar repa sej efter förra helgens hårda jakt. Pixi har varit lite halt på höger framben men jag hoppas att det bara är ett blåmärke! Utan henne så blir det inte många älgar - den lilla Icey har kommit in i en lekperiod. Han letar efter allt annat än älgar - råttor, pinnar och andra diverse föremål som kan finnas i skogen. Då gäller det att ha tålamod, och alla som känner mej, vet att det är inte min starka sida. Jag försöker att se det positiva i det hela, men vad tusan kan det vara för positivt med att jaga en äcklig råtta? Andas djupt tre gånger och le!

Jag har ännu inte blivit informerad om gårdagens träning, men jag har nog en skriftlig rapport hos mej inom den närmsta timmen. Hoppas att ni hade en kul träning och att ni busade lite med Perra!

Min affirmationsbild just nu, den ser ni längst upp!

Vi hörs snart igen!
Lisa